Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Anmärkningar. År 1810 i Åbo utkomna »Skaldestycken»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ack! du skulle ej ditt verk få skåda,
Ej, som vår, ännu ibland oss gå,
Och åt Dygd och Sanning (åt de båda
Stöden för ditt mod i tidens våda)
Egna det palats, du böd här stå.
Ej den själ, som i din anblick talar.
Du den ädlaste bland frie män!
Skulle helga dessa nya salar,
Skulle, stjernan lik i skymda dalar,
Våra hjertan ge en lyftning än!
Blott ruiner såg du kring oss ramla,
Men der föddes blommor hvar du gick.
Du, som gaf mig lugn att dessa samla,
Skänk dem, Drott, fast bleka, matta, gamla,
Blott för stället, der de växt, en blick!»
Efter denna tillegnan följer ett så lydande förord:
«TILL ALLMÄNHETEN.
Törhända är närvarande tidepunkt i alla afseenden den minst tjenliga
för utgifvandet af dessa små arbeten, som, i fall de nån’sin skulle samlas,
antingen längesedan bort utkomma såsom en frukt af författarens
ungdom, eller ock först i en högre ålder, då inga andra göromål eller nöjen
återstå, än att samla tillbaka sina yngre dagars lifliga minnen och fägna
sig åt sin barndoms oskyldiga lekar. Också lemnas denna samling icke
utan oro i en allmänhets händer, som väl hittills gynnat förf. mer än
han i någon hänsigt kunnat hoppas, men som utan tvifvel med olika
stränghet skall bedömma en ynglings flyktiga försök och en stadgad mans
samlade arbeten.
Dessa äro likväl föga annat än de förra: som man kan sluta af
sjelfva ämnet i de flesta. Åtminstone innehåller detta första band endast
få af en sednare tids alster. Hellre än att våga fram med nya och större
försök, till hvilkas utförande förf. saknat både helsa och tid, och
framför allt detta förtroende till sig sjelf, denna inre kraft, som trotsar alla
hinder, har han trott sig skyldig allmänheten att öfverse och rätta förut
kända och ej alldeles förkastade skrifter, så obetydliga de än i sig
sjelfva äro.
Ibland dessa skulle utan tvifvel flera, åtminstone för ämnets skull,
förtjent ett rum framför en del af de här införda. Men som den
faderliga omsorgen alltid är ömmast om de mindre och svagare barnen, så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 02:25:58 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/fmfdikt/7/0338.html
