Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lefnadsteckning af A. A. Grafström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XIII
Ju mer förskräckta, desto mera lystna De trängas
närmare att höra på. "Ack", ropa de då gumman tyckes
tystna (Hon tystnar ej så snart), "hur gick det då?"
Icke utan förundran finner man, huru redan vid så
tidig ålder en poetisk åskådning hos Franzén kommit
till klarhet, och makt öfver språket blifvit vunnen.
Ett annat poem hör äfven till denna tid och således,
enligt hans egen uppgift, till hans lyras första
toner, det är: Modren och Sonen, sådant nemligen
som det finnes infördt i den upplaga af Franzéns
skaldestycken, hvilken 1810 utkom i Åbo. Sin egen
mor har han der besjungit och återgifvit hennes
ord så, som han ur hennes milda och fromma hjerta
hade upphemtat dem. - Om henne talade han alltid
med den sonliga kärlekens varmaste uttryck och
vid slutet af sin lefnad skrifver han: "Ännu i
mitt 75:te år faller en tår ur mitt öga, då jag
tänker på min mor och minnes hennes ömhet och
minnes den moderliga välsignelse, som följt mig
i all min lefnad." - Följande händelse från sin
barndom anför han äfven bland de första väckelserna
af en poetisk inbillning. Vid sex års ålder hade
han en morgon kommit in till sin mor, då hon satt
framför spegeln vid sitt nattduksbord och ordnade
sitt utslagna, vackra hår. Hon var då i blomman af
sin ungdom, nära 22 år. Sonen, som knappt nådde upp
till bordskanten, såg sin mors bild i spegeln. De
ljufva anletsdragen igenkände han väl, men de syntes
honom der ännu skönare. Han hade hört talas om att
hvarje god menniska hade sin engel och föreställde
sig ett ögonblick att det var modrens, som han såg
i spegelbilden. Det var skönhetens ande, som i den
stunden for sväfvande öfver barnets själ. - Så stod
gossen, försänkt i åskådning och drömmande, tills
synen försvann, då modren vände sig om och lyfte
honom opp i sin famn.
"Små barn ha säkert något sinne, Som mer än våra ögon
ser",
heter det i diktcykeln Selma och Fanny, der skalden
äfven synes i det lilla, innerligen täcka, poemet
Spegeln hafva från sin egen barndom hemtat den tafla,
han tecknar *.
Franzén återvände till akademien att fortsätta
sina studier och bereda sig till filosofiska
graden. Den erhölls 1789, med betyget dignissimus i
kandidatexamen, det högsta, som akademien plägade
utdela. Den unge magistern var då endast sjutton
och ett halft år gammal. Den högsta glädje han kände
af den vunna lagern var den, som han dermed skulle
bereda sin mor. Hon var då i Stockholm nyss omgift
med handlanden, sedermera kornmercerådet, Keckman. På
sjelfva promotionsdagen steg han ombord, icke utan
ett och annat
* Se L 16.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
