Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lefnadsteckning af A. A. Grafström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XX
Franzéns gynnare och vänner i Stockholm sökte
väl att der qvarhålla och fästa honom genom anbud
att bereda honom någon passande befattning, och
han kände sig ett ögonblick frestad att lyssna
dertill. Men de förbindelser han hade till Aho
uppmanade honom att der fortsätta sin bana. Han
tillträdde nu den bibliotekarietjenst, till hvilken
han under sin bortovaro blifvit utnämnd. Edelcrantz
hade tagit afsked ifrån densamma, sedan han under
vistelsen i Stockholm i flera år varit skild från
tjenstgöring. För sin befordran hade Franzén
att tacka, icke endast sin faderlige vän och
gynnare professor Porthan, utan äfven landshöfding
Eosenstein, af hvilken han, så väl som många andra
vitterhetsidkare, erfor en ynnest, som erhöll ett nytt
behag af det förekommande sätt, hvarpå den yttrades
såväl i verk som i ord. Porthan, som förut utan
arvode förestått bibliotekariesysslan och derunder
med outtröttlig verksamhet förkofrat biblioteket och
riktat det med många vigtiga och dyrbara verk, fortfor
att äfven nu gå den nya bibliotekarien tillhanda med
råd och upplysningar.
Oaktadt det långa afståndet emellan Aho och Uleåborg
och obehaget af en färd under den sena årstiden,
kunde Franzén icke emotstå sin sonliga längtan att
återse sin mor och sina syskon. Hemmet skänkte hans
barnfromma hjerta några dyrbara dagar. Med hvilken
kärlek han var fästad vid sin moder bevittnar äfven
denna hans resa.
Vid återkomsten till Åbo erhöll han uppdrag att
på akademiens vägnar hålla festtalet i anledning
af konungens förmälning. Detta tal, som hölls den
4 November 1797, vann stort bifall och författaren
öfvertalades att utgifva det på trycket. Han utvidgade
dervid dess plan, hvarigenom, såsom han sjelf i
förordet säger, formen af ett tal blifvit bruten
och stilen kommit att vackla mellan den historiska
och oratoriska. Det oaktadt är detta tal ännu det
skönaste som blifvit skrifvet om svenska drottningar.
Det är bekant, att Gustaf IV Adolf, då han uppträdde
på thronen, upphäfde den suspension, hvartill svenska
akademien under förmyndareregeringen blifvit dömd,
på den föregifna grund, att riddarhussekreteraren
Silverstolpe i sitt inträdestal yttrat alltför fria,
för samhället vådliga grundsatser-, ehuru allmänna
tanken ansåg orsaken vara, att den allrådande baron
Eeuterholm icke blifvit, enligt sin derom gifna vink,
vald att intaga den stol i svenska akademien, som Axel
Fersen lemnat. Det första prisämne i skaldekonst, som
akademien utsatte, sedan hon blifvit återställd i sin
verksamhet, var en sång öfver grefve Creutz. Bland
nio täflingsskrifter som inkommo, vann Franzéns
sång det stora priset. Öfver den reservation, i
afseende på poemets egna form i stil och versart,
med hvilken akademien beledsagade sin belöning,
har mycket blifvit taladt och skrifvet, och Leopold
synnerligen blifvit beskylld att hafva velat hindra
belöningen. Sådant är likväl icke förhållandet. De
ord, med hvilka han räckte belöningen åt den unge
skalden, bevittna huru vida skild han var från det
honom tillagda misskännandet af det belönta styckets
värde och i allmänhet af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
