Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lefnadsteckning af A. A. Grafström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XXXII
förde, uppfyllde han med en samvetsgrannhet, som ökade
antalet af hans vänner. En angenäm umgängeskrets
skänkte honom hans bosättning i Stockholm. Utom de
gamla vännerna, som han der återfann, slöto sig
yngre skalder och litteratörer till honom, såsom
J. E. Rydqvist, Nicander, Fahlcrantz och andra. Ät
G. H. Mellin, som af honom njutit uppfostran och nu
var adjunkt i Stockholm, lemnade han bidrag för de
Vinterblommor, som denne då utgaf.
Hårda pröfningar väntade honom dock och störde hans
husliga lycka. Den maka, som i 22 år hade utgjort
hans högsta lefhads-glädje, framrycktes honom af
döden år 1829. Djupt var det slag, som träffade
hans hjerta. Wallin har i sitt minnestal vid hennes
graf förträffligt skildrat det dyra föremålet for
hans sorg. Äfven tvenne döttrar förlorade han,
innan afflyttandet till Sveriges nordligaste stift
företogs. Nya pligter väntade honom der och nya vänner
skulle han ock förvärfva sig af det sätt, på hvilket
han både såsom biskop och eforus vårdade sitt dyra
och ansvarsfulla kall. I sitt förträffliga her-dabref
har han icke endast framlagt för församlingarnes
lärare det heliga embetets betydelse, utan äfven,
i förmaningar och råd, meddelat en rik ändelig
erfarenhets vittnesbörd. Med kärlek fastade han
sig snart vid den verkningskrets och vid det hem,
som öppnade sig för hans lefnadsafton. Kedan på
första året började han sina visita-tionsresor inom
det vidsträckta stiftet. Han tog noga kännedom om
tillståndet i församlingarna. Med sitt på en gång
milda och allvarliga sätt förmådde han att rätta, der
han upptäckte något felaktigt. Hans fromma väsende,
som helst med kärlekens hand ville ledsaga, och med
milda ord tillrättavisa, uteslöt dock icke kraft och
bestämdhet i ord och handling, när sådant af behofvet
påkallades. Han liknade aposteln Johannes, som vår
Frälsare äfven kallat Boanerges, tordönsbarnet, för
den liflighet, med hvilken han omfattade sanningens
helgd. Franzéns lynne var, synnerligen i tidigare
år, någon gång häftigt och uppbrusande. Följande
tilldragelse må vittna om det sätt, på hvilket han
sjelf kände och ångrade sådana utbrott. En förmiddag
i Stockholm hade han häftigt utfarit emot en af sina
söner. Vid middagsbordet omtaltes ett beröm, som om
honom hade stått att läsa i något af de offentliga
bladen. Då Franzén det hörde, utropade han med uttryck
af den djupaste smärta: "ack, jag förtjenar icke,
jag förtjenar icke, att sådant säges om mig, då jag
kunnat så förgå mig emot mitt eget barn!"
För de yngre af församlingens lärare var han en
faderlig vän. Han deltog alltid i undervisningen,
såväl vid prest- som pastoralexamen, hans lärorika
samtal, hans ömma förmaningar, utgingo från en själ,
lärd af Gudi, och från ett hjerta, genomträngdt
af sann apostolisk kärlek. Embetsresorna, som
inom det vidsträckta stiftet under sommarmånaderna
företogos, blefvo icke endast långvariga utan äfven
mödosamma. Lycksele Lappmark, der ingen biskop förut
varit, be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
