- Project Runeberg -  Om foglarnes flyttningsvägar /
156

(1874)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

större och mindre floder, hvarigenom foglarne sättas i
tillfälle att välja emellan kusten och vattendragen. Detta
stycke af kusten kunde således förliknas vid en
fördäm-niug, längs hvilken den från norden samlade strömmen af
flyttfoglar drager sig vesterut; dammen genombrytes här
och der, hvarigenom mängden ständigt minskas. Massan
ökas åter genom tillskott från Sverige och britiska öarne,
under det floderna fortfarande afleda skaror söderut inåt
land. En del af foglarne från sistnämnda håll bildar
sålunda den sista utsinande strömmen, som uppnår vestra
Europas kuster och längs dem drager sig ända till
Afrikas vestkust. — Detta torde vara den typiska gången af
flyttningen. Nyss anmärktes dock att icke alla arter inom
gruppen äro lika typiska flodfoglar, utan att några hellre
än andra hålla sig antingen till kusten eller floderna. Är
en nordisk fogel relativt mera bunden vid kusten, blir
arten också proportionsvis talrikare representerad uti vestra
Europa; motsatsen åter inträffar, förutsatt nemligen att
arten ej häckar långt söderut, om artens flesta individer
så fort som möjligt taga af inåt land. I förra fallet närma
sig vägarne de submarin-litorala, i det senare äro de typiskt
fluvio-litorala. Med kännedom af en arts natur i afseende
å dess förekomstlokaler, lefnadssätt och ungefärliga
talrikhet på olika orter kan man således med en viss grad af
sannolikhet sluta till vägarne, som inslås af dess individer
från olika håll. En för gruppen typisk art torde
nemligen flytta sålunda, att exemplaren från Finland komma
(utom genom Östersjöprovinserna) till kusten af Pomern,
någon del af de vestligaste dock öfver Alaud till svenska
kusten. Längs den sistnämnda flytta åter de svenska
exemplaren till Skåne, Riigen och Tysklands vestligare kuster;
de engelska åter anlända till Frankrikes kuster. Från dessa
stycken af kusten draga sig enskilda flockar efterhand inåt
land, medan hela massan drager sig vesterut. Det
framgår af sig sjelft, att just denna fördelning af individer på

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:27:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/foglarnes/0164.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free