Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 192
hvilka af ingen kunde misstänkas att vilja befrämja något
representationsförslag, som ens innebar det ringaste frö till
statsskickets omhvälfning.
Då man afser från representationsreformfrågorna, lade
ridderskapet och adeln vid denna riksdag i dagen en sansadt
progressiv anda. Att undantag egde rum, härrörde endast af
tillfälliga personalvexlingar, som utgjorde det riksståndets
svagaste sida, men som i regeln icke bevisade något emot
majoritetens allmänna karakter. I ståndet fortlefde likväl en
fast grupp, konservativ och till en del ultrakonservativ, med
hr von Hartmansdorff i spetsen. Dess ställning till
regeringen hade sedan förra riksdagen förändrats, enär dess
sträfvanden icke kunde vara egnade att stödja de
regeringsgrundsatser, som, enligt hvad kändt var, hyllades af konungen
personligen. Till dem, som vid minnet af att adeln förut
varit, regeringens pålitligaste bundsförvandt sörjde deröfver,
att den nye regenten öfvergifvit företrädarens styrelsesystem,
räknades äfven en och annan af statens högre embetsmän; och
det tilldrog sig nu, hvad under Carl Johans tid skulle ha
varit otänkbart, att flere förtroendeembetsmän, och bland dem
tvenne landshöfdingar, utmärkta för öfrigt i utöfvandet både
af sina embeten och af sitt riksdagsmannakall, uppträdde
så väl emot regeringens propositioner som emot statsrådets
ledamöter, då de hos ridderskapet och adeln förde regeringens
talan. Men detta misshagade konungen, och det uppdrogs åt
vederbörande departementschef att fästa dessa oppositionsmäns
uppmärksamhet uppå, att, så länge de qvarstode i sin
egenskap af förtroendeembetsmän, deras öppna uppträdande emot
regeringen måste hos allmänheten antingen ingifva den
misstanke, att det icke vore allvar med regeringens förslag, eller
ock gälla som bevis på regeringens otillbörliga svaghet, och
att bådadera skulle skada regeringens anseende och i samma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
