Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 1 - Fil. kand. Axel Hirsch, Folkbiblioteken och pressen - Från skilda håll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Betrakta vi pressens ställning i Sverige, måste vi erkänna, att den i sin
helhet intager en mycket hög ställning, och det är — i förbigående sagdt
— egendomligt att se skillnaden i socialt anseende, som en journalist åtnjuter
i Sverige och i andra land. De svenska tidningarnas ton är med få undantag
vårdad och förnäm, och den, som ej kan uppskatta detta, har säkerligen
aldrig tagit ett franskt, norskt eller tyskt blad i handen, då någon fråga
stått på dagordningen, som ägt förmåga att i högre grad lägga beslag på
allmänhetens intresse i de respektive länderna. Sveriges större tidningar,
af hvilka den öfvervägande majoriteten själfklart utkomma i hufvudstaden,
lämna ett rikt bildnings- och kunskapsstoff, så rikligt att de i någon mån
ersätta den i vårt land förefintliga bristen på periodiska tidskrifter, som i
hvarje nummer lämna redogörelse för hvad som skett och sker på en massa
olika områden. I Sverige äro tidskrifterna ytterst ensidiga: rent litterära eller
rent vetenskapliga.1) Hvar finnes en tidskrift, i hvilken in- och utlandets
politiska, ekonomiska, sociala, litterära och vetenskapliga händelser i sin
helhet finna något beaktande? I öfverensstämmelse med lagen om arbetets
fördelning — som dock på detta område ej behöfver tillerkännas absolut
giltighet — har hvarje tidskrift sitt område, som behandlas med den största
noggrannhet, men för en vanlig dödlig äro en stor del af artiklarna på grund
af deras stränga vetenskaplighet mindre passande. Olägenheterna äro
emellertid ej så stora, ty de svenska tidningarna kunna fylla en del af
tidskrifternas uppgifter, och det är kanske rent af beroende på de stora tidningarnas
rikhaltiga innehåll, deras vecko- och halfveckoupplagor o. s. v., att en mera
populär tidskriftslitteratur ej uppstått.
Tages allt det nämnda i betraktande, måste man komma till det
resultatet, att de svenska tidningarna äro ett bildningsmedel, som ej kan
undvaras i de svenska folkbiblioteken, och att det — förutom platstidningar
af olika färg — där bör finnas en eller hälst ett par af de stora tidningarna,
hvilka bäst äro i tillfälle att redogöra för hvad som sker i det mångskiftande
moderna lifvet och på mångfaldiga sätt bringa äfven de aflägsnaste orternas
befolkning i kontakt med tidens frågor.
A. H—h.
Från skilda håll.
Prins Eugen har skänkt tre vandringsbibliotek till Riddarhyttan och
därmed gifvit ett förnyadt vittnesbörd om sin hågkomst af denna trakt, där
han vistades under sin sjukdom för några år sedan. Biblioteken
iordnings-ställdes af Folkbildningsförbundets bokförmedlingsbyrå.
Folkbiblioteken i Köpenhamn och Kristiania af Fredr. Nilsson. Eget
förlag, Stockholm 1903:
Det lilla häftet innehåller en redogörelse för den studieresa, som
bibliotekarien vid Stockholms Arbetarebibliotek, herr Fredrik Nilsson, företog
under förfluten sommar för att samla erfarenheter från folkbiblioteken i våra
l) En eller ett par söka emellertid bjuda sina läsare en omväxlande näring. Ofta saknas
tyvärr blicken för hvad som är af verklig betydelse och blott af tillfälligt intresse, ett
förhållande, som den stora allmänheten naturligtvis i sista rummet bär ansvaret för.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
