Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I »Beislen» han tronade dygnet runt
och sörplade bier och vin och strunt,
tills benen ej mer kunde bära,
Han bairare var av Bismarcksläkt, —
men ögat log varmt och sjukt och knäckt
med en själ som vet döden nära.
Omkring sig han hade sitt stambordslag
med kortspel och dunkande knytnävsslag
till snoddrig och skränig tyska.
Men eljest man hörde vid alla bord
med vackra gester och blida ord
ruthenernas stillsamma ryska.
En vinterkväll, då mot jul det led,
en puckelrygg genom dörren skred
med blåa ögon som skela
under eldrött hår och vita bryn,
som loge de mot en nidingssyn, —
på harpa han bad få spela.
Han spelade hurlumhej kvällen lång,
och ner på hans tallrik gång på gång
hördes kopparslantarna falla.
1 köket höjde en flicka sin sång,
och högt steg gästernas stoj och bång, —
men harpan ljöd över dem alla.
107
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
