Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HENRY PETER-MATTHIS
upptecknade inte sagorna. När han
skrev sina större, episka böcker
återvände han helt och hållet till de
gamla bygdeberättarnas
uttryckssätt, härmade både av respekt och
med humoristisk avsikt det
högtidliga klockarespråket. Än i dag tar
han själv samma språk i bruk när
han sitter och drar sina historier
som en stor gammal sagofarbror.
*
Från 1926 till 1930 utkom
Heden-vind-Erikssons huvudverk, de tre
romanerna: De förskingrades arv.
Det bevingade hjulet och På friköpt
jord. Detta stora epos om de
vandrande lösarbetarna, rallarna,
arbetets nomader som flyttar från land
till land och tar ett jobb där det
faller sig, är i sitt slag enastående i den
nordiska litteraturen. Det är en
berättares verk, inte en sedeskildrares
eller samhällskritikers. Det tecknar
äventyr och öden, människor på
evig vandring efter bröd, det prisar
arbetet och livet. Det är så rikt som
ett malmfjäll, men fantasi och poesi
och lyckliga eller bittra idéer är
liksom den ädla metallen blandad med
tung sten, den ibland monotont
berättande, ofta omständliga formen.
Före detta verk hade andra
romaner om äventyrs- och
utkomstsökande arbetare, Orions bälte 1924, Vid
Eli vågor 1914, utkommit och givit
oss gestalter som inte tidigare hade
mött fram i litteraturen. De kunde
vara vilt fantastiska och brokigt
romantiska men laddade med mening
och ibland sprängfärdiga av ett
dik-tarsinnes eld som gömdes i dem.
Andra arbeten som Järnets gåta
1921, Tidens offerväsen och En
dröm i seklets natt 1919, Tiden och
—• en natt 1918, var symbolistiska
noveller, mörka, förtvivlade sagor i
en stil som var mindre Hedenvinds
än tidens eller ibland Olof
Högbergs. En mer realistisk
novellsamling hade kommit 1913, Från öde
gårdar, och ett par år tidigare
folklivsskildringen Branden. Hans
första bok var en berättelse från
skogen med häftigt utvecklad social
tendens, Ur en fallen skog 1910.
Ett band noveller från senare år
kom 1935, Rälsläggarens berättelser.
De hade en lugn ton, en lång
sjungande rytm i språket. Det var slut
med vandringstiden. De forna
kringdrivande "förskingrade" hade
blivit stilla, på en liten gård, i en
banvaktstuga eller någon
annanstans. De såg livet på avstånd
liksom Hedenvind-Eriksson själv,
roade sig med att förtälja sina minnen.
Det var en mer personlig bok än
den såg ut för. En läsare som söker
underhållning har svårt att förstå
denna diktning, som talar tyst i
vardagliga symboler. Det var samma
svårighet med En bondes dagbok,
där alltså "rälsläggaren" kallade sig
"skäktatorparen". Rösten är
densamma, den gamla förunderliga
stilen är densamma. Den som inte
känner att livsvisdom och
livskärlek är innehållet i den matt
glänsande malmen, kan tro att allt är
bara gråsten.
En samling praktfulla sagor
och sägner och nya berättelser från
gamla tider, Jamtristning, ligger nu
färdig att utges, och det tör väl
hända att det skall lysa mer om den när
den kommer.
10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 02:32:51 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/folklig/1940/0018.html
