Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JUSTUS ELGESKOG
de vilda djuren. Vi har i viss
utsträckning kuvat våldsinstinkterna
inom samhället. Vi sätter gangsters
och mördare inom lås och bom. I
värsta fall tar vi deras liv. Det är
samhällets reaktion och samhällets
skydd. Det är beklagligt, att så
måste vara. Men det kan icke hjälpas.
Vi hade trott, att en reaktion av
denna art icke längre skulle behöva
ifrågasättas mellan nationerna —
att staterna icke längre skulle
behöva ideligen och till det yttersta
skydda sig mot överfall och våld. Men
vi har som sagt misstagit oss. Vi
måste tydligen med våld försvara
friheten. Och bistå dem, som så gör.
Ty vi kan icke acceptera det andra
alternativet.
Vad betyder nu detta i den
förevarande situationen? Jo, det
betyder, enligt min mening, att vi med
alla till buds stående medel måste
hjälpa Finland. Både därför, att
Finland lider orätt, och därför att
det i andra hand gäller oss själva.
Det innebär också, att vi, därest
vår frihet blir hotad, med alla till
buds stående medel måste försvara
den. Mot öster, söder och väster.
Det känns underligt att behöva
deklarera detta, men det kan icke
undvikas. Så bottenlöst djupt fallen
är tidens ande, och så långt är vi
ännu från de mänskliga ideal vi
drömt om. Sällan eller aldrig har
väl samvetsmänniskor ställts i en
mer fruktansvärd inre konflikt.
Man nödgas räcka handen åt det
man hatar, därför att man annars
måste ge den till något, som man
avskyr än mera.
Men å andra sidan: det fruktans-
värda, som vi alltså måhända icke
kan undvika, får vi icke förrän i
yttersta nödfall bejaka. Vi får icke
ropa på kriget. Tanken att som
krigförande part sluta upp på
Finlands sida måste bestämt avböjas.
Den måste anses som ett uttryck
för bristande besinning. Vi vill icke
gå i krig. Det är möjligt, att vi
måste försvara oss, och då kommer vi
utan tvivel också att göra det. Men
då gör vi det, emedan det icke finns
någon tredje möjlighet.
Men, invänder någon, är det då
någon egentlig skillnad mellan att
självvilligt gå i krig och att, låt
vara motvilligt, försvara sig? Det tar
sig ju praktiskt taget ungefär
samma uttryck. Och är det inte — i
varj e fall praktiskt sett — bättre att
förekomma än förekommas? Det
sista kan förefalla sant. Dock, i
detta fall nej. Mellan angrepp och
försvar finns en oerhörd skillnad.
Finnarna har förstått det. De har med
iver framhållit, att de icke vill föra
krig med Ryssland. Men de
försvarar sig. Detsamma må gälla oss.
Därtill kommer det oerhört
betydelsefulla, att vi på detta sätt utan
tvivel ger Finland den i längden bästa
hjälpen. Vi måste därför till det
yttersta hålla oss utanför. Hålla våra
ekonomiska, psykiska och varför
inte också våra militära resurser
så ostörda och beredda som
möjligt. Det behöver inte betyda
passivitet. Det kan betyda den mest
intensiva aktivitet. Världens härskare
är visserligen inte känsliga för
förnuftiga argument och än mindre för
rättskänsla och trofasthet. Men de
kan inte helt undgå att förnimma
86
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
