Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
L. ANKER
medeltiden. Den spanska kvinnan,
som efter århundraden av förtryck
höll på att emancipera sig under
republikens tid, är särskilt infamt
påpassad av Francos
moralapostlar. Som osedligt gäller t. ex. att
promenera på stranden endast iförd
baddräkt, alltså utan badkappor.
Särskilda förordningar ha
kungjorts, vari unga flickor och i
synnerhet gifta kvinnor förbjudas gå
utan strumpor. Brott mot dessa
påbud äro belagda med stränga straff,
bl. a. hotas "förbryterskorna" med
rakning av huvudet och intagning
av ricinolja, inkvisitionsmetoder
som ju även andra moderna
diktaturstater inte stå främmande för.
I provinsen Åvila, som alltid varit
känd för sin fanatiskt katolska
styrelse, har ali dans förbjudits, med
undantag för folkdansen "jota
ser-rane", där de dansande icke vidröra
varandra. Alla offentliga nöjen och
tillställningar, så långt dylika
tillåtas, kontrolleras på detta sätt.
Man ser av detta, att den spanska
republikens strävanden att
befria folket från den andliga
mörkläggningen, som under långa tider
präglade Spanien och hindrade
folkupplysningen, nu hålla på att
förintas. Den anti-frihetliga kursen
i politiken får i
kulturverksamheten en fruktansvärd pendang: den
ohöljda reaktionen triumferar och
förenar sig med den katolska
regimen i dess mest fanatiska form.
Falangen påstår sig ju vilja skapa en
alldeles ny samhällsanda, som skall
revolutionera de sociala förhållan-
dena — i stil med det nazistiska
Tysklands och Italiens
"klassutjäm-ningspolitik". Men det är svårt att
förneka, att falangen trots allt
omhuldar en osund klassanda, vilket
bl. a. bevisas av ett sådant till
synes bagatellartat påbud som att
hembiträden måste gå barhuvade
på gatan för att icke förväxlas med
sina matmödrar — och naturligtvis
också av det kända ihärdiga
utrotningskriget mot arbetarrörelsen och
liberalismen. Kyrkan och staten ha
ingått en allians, men det är tydligt
att förhållandet mellan det andliga
och det världsliga kommer rätt väl
till uttryck i påvens mycket
omtalade encyklika, där han sistlidne
28 oktober uttalade sitt ogillande
såväl över kommunismen som över
den enligt påvens uttryck okristliga
totalitära statsordningen. Det hette
dock i slutet av denna påvliga
förkunnelse: "Den framtida ordningen
måste vila på den naturliga rätten
och den gudomliga uppenbarelsen.
Kyrkan ämnar av alla krafter
arbeta på denna ordning, samtidigt
som den avhåller sig från ali
verksamhet, som kunde skaka den
världsliga myndigheten och beröva
den dess rättigheter."
För övrigt fingo de spanska
tidningarna endast i censurerat skick
meddela påvens kungörelse: de
anti-kommunistiska ställena
under-strökos, däremot publicerades
naturligtvis inte fördömandet av det
totalitära statsskicket. Det
viktigaste i påvens bannbulla ansåg
Francoregimen vara just den Helige
Faderns medgivande, att den katolska
kyrkan ej ämnar träda i stället för
94
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
