Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
L. ANKER
pades härmed med den sociala
revolutionen, en samhällsomdaning,
som åstadkommes av det
planmässiga samarbetet mellan materiella
och ideella krafter. Marx och
Engels togo med dessa idéer avstånd
från sin klass och anslöto sig till
den internationella arbetarrörelse,
som då var på väg.
O ignalen till åsiktsstriden mellan
^ "idealistisk" och "materialistisk
historie- och samhällsuppfattning
hade därmed givits,1 den rasar —
och sannerligen helt och hållet på
det materiella planet! — sedan dess
oavbrutet. Och vi som upplevt det
första världskriget och äro i färd
att uppleva det andra — med den
mellanliggande blodiga och
plågsamma pausen av tjugo års kris
och kulturskymning -— måste vara
på det klara med att vi uppleva en
sekulär uppgörelse mellan ande
(framsteg, social nydaning,
samarbete mellan Europas folk) och våld
(kontrarevolutionens system), en
uppgörelse som det föregående
århundradet inte kunnat slutföra och
om vilken vi inte veta huruvida
detta århundrade kommer att föra
till något resultat. Man får nu inte
uppfatta detta såsom om på ena
sidan endast marscherade "anden"
och på andra sidan endast "våldet".
Naturligtvis ha båda fronterna
mobiliserat materiellt våld: dock har
det ena partiet på sitt program satt
1 Man kan fråga sig om denna
begreppsformulering av två livsåskådningar
är lyckligt väld eller om den inte från
början är ägnad att framkalla svåra
missförstånd; det är dock ett faktum att
denna formulering från första stund har
gynnat en rent polemisk frågeställning.
nedkämpandet av den atavistiska
epok som karakteriseras av
egoistisk brutalitet och vargmentalitet
och konstituerandet av en
männi-sko- och folkrätt, som inte dikterar
"makt går före rätt" utan i stället
sätter lag och rätt och socialt
garanterad frihet, vilket innebär att
alla medlemmar i samhället få
aktivare del i kulturens och
civilisationens landvinningar. Detta parti
ser i andens mobilisering och, om
uttrycket tillåtes, socialisering en
värdefull och nödvändig uppgift
för det samhälleliga
framåtskridandet; det råder emellertid även här
olika meningar beträffande vilken
väg man bör gå för att nå dessa
mål: alternativen heta här reform
eller revolution. Det andra partiet
har sedan gammalt bekämpat det
sociala framåtskridandets idéer och
mål i formen av den liberala eller
socialistiska "välfärdsstaten", som
motståndarnas föraktliga
beteckning lyder. Precis som om staten
över huvud taget kunde ha en
sådan pervers funktion som att
tillförsäkra sina medborgare ett liv i
välstånd! Staten är, enligt detta
parti, makt och våld, mäniskorna
äro till för staten, inte tvärtom. Här
förhärligas — i synnerhet i den
apo-logetiska statsideologi som
företrädes av det preussisk-konservativa
systemet, förelöparen till den
nationalsocialistiska regimen — staten
som ett överordnat, nästan abstrakt
väsen och påtrugas medborgaren;
"soldatens seger över borgaren"
symboliseras av militärens och
ämbetsmannens överhöghet, och i den
totalitära staten är symbolens re-
134
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
