Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EDWIN MULLER
sökningen visar det vara sannolikt att
radion höjer totalsumman läsare.
Hur detta verkar är iakttagbart på
nyhetsområdet. Undersökningen ger vid
handen, att det av hela befolkningen finns
åtminstone så många som lyssna på
dagsnyheterna i radio som det finns
tidningsläsare. Sjuttio procent av radioägarna
lyssna mer eller mindre regelbundet på
nyheterna. "Medeltalet lyssnande" är lika
stort inom alla kategorierna.
Men nummer ett bland det man listat
ut är att — ju större nyhetsintresset,
dess större benägenhet att föredra
tidningen framför radion. I takt med
nyfikenheten stiger missnöjet med de relativt
knapphändiga meddelanden som radion
lämnar. Så utvecklas dessa steg för steg
till tidningsläsare.
Tydligt framgår också att radion
stimulerar vetgirigheten på den värld som
kretsar utanför läsarens vardagssfär. Man
analyserade t. ex. inställningen till
"allmänbildningsprogrammen". Det kunde
konstateras, att medan de enligt vår här
använda uppdelning "högre skikten"
betraktade sådana program som lustigt
plock i lexika, de övriga fullt allvarligt
uppfattade dem som bildningsmedel. Och
dessa lyssnare blevo ivriga inte blott att
få veta svaren utan även vad som låg
bakom dem. För att få veta detta
började mången läsa. "Radioforskarna" ha
även dragit den slutsatsen att radion
leder folk till läsning. Över 100 bibliotek i
Iowa rapporterade ökning i boklånen
som följd av en radioanmälan.
I en stad drevs försäljningen av en
radioanmäld bok upp till det tredubbla
på en vecka. En undersökning av ett
radiobolag i Michigan klarlade att varje
radioanmälan uppmuntrade
bokhandelsförsäljningen och lånefrekvensen. Mer
anmärkningsvärt är det förhållandet att
program som kunde förmodas
konkurrera med hemmaläsandet ■—
novelluppläsningar i radio t. ex. — haft samma effekt.
Som sammanfattning låter sig sägas, att
radion på varje tankens område tycks
frammana en inställning, som för sin ful-
la tillfredsställelse kräver
kompletterande läsning. Det tryckta ordet värnar ett
innehåll, som är vidsträcktare än radions.
Undersökningen ådagalägger, att radion
tenderar att "hålla sig på säkra sidan".
Till följd av vårt system med radiobolag,
reklamkomponerade program och statlig
övervakning, föranledes radion
behandla saker och ting så som de redan vunnit
dagens hävd. Radion vågar helt enkelt
inte angipa personer eller — aktuella
problem. Försåvitt inte resp. personer
och problem redan äro enhälligt
avskydda, förstås! — så som Hitler och
böldpesten. De flesta program syfta till att
misshaga så få som möjligt.
Om radion nu tydligen inte
tillbakasätter det tryckta ordet, måste det finnas
någon given orsak. Skälet är att för dem,
som råka vara drivna läsare, läsandet är
effektivare än lyssnandet. "Det är
lättare att koncentrera sig på läsning än på
att lyssna", detta påstående fingo
radiointervjuarna ofta höra. Och: "Att lyssna
är lättare, men man får ut mera av
läsningen." Så talar sunda förnuftet i
amerikansk vardagsgestalt. Den drivne
läsaren finner under sin favoritsysselsättning
säkrare och grundligare de stödjedata
och hjälpfakta som ge åsikter och
argument bärkraft.
Läsaren väljer sitt material och han
utnyttjar det när han så vill — han
bestämmer tempot. Var och en har sin
"rätta fart" i läsande och lyssnande.
Läsaren ensam kan avpassa den. Man
har inte samma möjlighet att följa en
tankegång till slut i radion. När den
läs-vande lyssnar på något program som
kräver eftertanke, får han lätt en känsla
av stram tygel, han får inte ut vad han
skulle vilja av detta. Allvarlig läsning är
mer krävande än lyssnande men
tillfredsställer mer intellektuellt.
Det tycks alltså allt mindre och mindre
antagligt att radion skulle skjuta läsandet
åsido. Radion må väl bli en faktor av
tilltagande värde för
folkbildningsarbetet, men dess högsta verkan bestäms av
dess eggande maning hän mot andra
bildningsvägar.
142
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
