Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUNNAR HIRDMAN
nen till den hemställan, som i alla
händelser varit en av
anledningarna till hela företagets tillkomst.
Denna "kultursektion" har sedan
upprättat ett kansli av vad därtill
hör och vänt sig till tvenne
personer inom folkbildningsarbetet
allmänt erkänd kapacitet med
anmodan att sköta de löpande
göromå-len. De äro Mauritz Andersson och
Sven Lunner.
Kansliet har med
anmärkningsvärd snabbhet sänt ut cirkulär till
alla landets kommuner, närmare
angivet till varje kommuns
skolrådsordförande. Denne eller den
han föreslår blir
"informationsstyrelsens ombud" på orten.
Kultursektionen skall genom
sockenombuden söka kontakt med inte
bara folkbildningsarbetet utan alla
folkrörelser i landet för att dessa
i samverkan skall åstadkomma
något, som gagnar syftet med det hela.
När det hela var planlagt kom
meddelande till
bildningsorganisationerna samt andra folkrörelser
och institutioner att
kultursektionen önskade samråda om den nya
verksamheten.
\7"ad är då syftet med det hela? I
Samverkande
Bildningsförbundens skrivelse var ju
andemeningen, att folkets andliga
motståndskraft skulle stärkas genom olika
åtgärder, dem man i en öppen fri
diskussion mellan erfarna människor
kunde enas om. Den diskussionen
kom inte till stånd vid rätt tidpunkt,
d.v.s. innan apparaten skapades och
instruktion till sockenombuden
gavs. Enligt Samverkande Bild-
ningsförbundens mening vore ett
fortsatt folkbildningsarbete av
värde som stärkande faktor i de
förberedelser vi önska göra så länge
freden räcker. Kommer kriget kan
man däremot knappast tänka sig
dylik verksamhet. Den blir dels
icke möjlig, dels icke av den
betydelse för ett folk i krig att man
skulle ha tid med den. I krig tiga
icke blott lagarna utan mycket,
mycket annat också. I det fria
sakliga studiearbetets ställe träder då
sannolikt en statsnyttig
opinionsbildning, åstadkommen och
upprätthållen med propagandans alla
medel. Denna opinionsbildande och
ideologibildande propaganda bör
naturligtvis sättas in även innan
kriget brutit ut. Det är en
omdömesfråga, när den bör börja och hur
stark den bör vara i jämförelse
med saklig upplysning och fritt,
kritiskt kunskapssökande. Eftersom
gränserna där äro flytande, bör det
vara av stor vikt att
propagandaministerium och kulturinstitutioner
ha känning med varann. Inte för att
göra varandras jobb, men för att
i nationens intresse samverka till
landets och folkets bästa.
De fria folkrörelserna inse säkert
till fullo statens rätt att vidtaga
åtgärder för en nödvändig
propaganda. Denna behövs inte minst som
motvikt till den smygande
propaganda, som utifrån tränger in i
landet. Mot denna senare hoppas vi att
vårt bildningsarbete är en motvikt.
Men det räcker säkert inte. En
mot-propaganda är nödvändig. Denna
bör staten själv sköta. Radion är
här det effektivaste medlet. Våra
156
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
