Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERA TURSPEGEL
Vi och världsläget.
BERTIL STÅLHANE: Tro och
övertro. Vi svenskar och
världsläget. Natur & Kultur.
Kr. 3:25.
Då man tänker på med vilken frihet
den politiska och kulturella debatten
i vårt land fördes under förra
världskriget, fylles inan av en viss förundran. En
konservativ regering satt åtminstone
under början av krisen vid styret i Sverige,
vars inflytelserikaste kretsar alla lutade åt
Tyskland. Och dock kunde vi andra,
visserligen bittert motsagda men dock helt
fritt, få uttrycka vår fasa för den
världsbild, 1914 års idéer — till vilka
diktaturtanken ju blott är en fullvuxen arvtagare
— ville påtvinga Europa!
Jämförd med denna frihet utbreder
sig nu en dödens tystnad över Sveriges
hus. Men förklaringen är ju icke fullt så
förödmjukande, som först kan tyckas.
Ingen kan tro att ministären
Hammarsköld skulle stått på sig, om t. ex. det
segrande England utsatt oss för samma
tryck, som 1914 års arvtagare nu göra.
Men ententens demokratiska anda
förbjöd den att använda den skrämsel- och
utpressningstaktik, som nu håller på att
göra Europa till döda huset.
Det kan under denna sällsamma
nådatid av oavgjord väntan för vår egen del
inte tänkas en mera patriotisk handling
av en svensk, än att med alla ännu till
buds varande medel klargöra och ställa
fram för svenska ögon vad som är oss
omistligt, vad det är vi måste försvara,
om så med det yttersta offret. Ty det är
bara de tanklösa och lättfärdiga som
kunna nöja sig med den yttre frontens
stramhet och anse att blotta erkännandet
av att den inre fronten behöver stärkas
är ett farligt förräderi!
Författaren till Tro och övertro hör
till de få som lyft sin stämma i
tystnaden. Denna bok är, liksom hans för
några månader sedan utgivna broschyr
Barbari etter civilisation, en av de
nationella troshandlingar som vi behöva
just nu.
Bertil Stålhane har intagit en verksam
utkikspost i våra fönster mot världen;
med sin vetenskapliga fostrans kritiska
träning följer han företeelserna och ger
enkla, kortfattade och klart korrekta
belägg för sina fakta.
Han påvisar skickligt, framför allt i
bokens betydelsefullaste avsnitt "Tro
och övertro", inkorrektheten och
larvigheten i de många vidskepelser ifråga om
Versaillesfreden resultat, om Hitlers
intentioner och den tyska expansionens
mål, som äro i svang bland tankelata
svenskar.
Hans kritik av dessa landsmän är inte
mindre bitande därför att den är urban
och måttfull. Han påvisar den svenska
tendensen att hålla sig utanför och
skylla på andra — en tendens, som vår långa
fred och neutralitet naturligtvis
ytterligare understrukit —. "Varför gör dom
ingenting", är ju ett populärt talesätt —
varvid "dorn" är ett diffust uttryck, som
omfattar hela ledningen — utan att man
tänker på att i ett demokratiskt land alla
och envar ha ansvar för denna ledning,
ytterst äro denna ledning. Han säger
sant att samtidigt som respekten för det
offentligt stadfästa är vår stora styrka,
den dock kan ha ett faromoment,
"såtillvida som detta stadfästa, vilket ingen vill
eller får kritisera, kan tänkas skrida över
till att tjäna andra intressen än våra
livsvärdens, utan att vi i vår följsamhet lägga
märke till detta, innan det är för sent."
Här sätter han utan tvivel fingret på
en sjuk punkt i vår andliga beredskap.
Den enastående yttre disciplin, varmed
det svenska folket möter faran, är en syn
som måste inge oss alla förtröstan. Om
vi med denna yttre disciplin förmå att
hela tiden förena den nästan
övermänskliga målmedvetenhet, som är dess enda
kärna och värde — att under allt
äggdansande hit och dit, som vårt utsatta lä-
264
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
