Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BERNHARD HEGARDT
tagen till kommissionär, d. v. s. att
få bokhandelsprivilegier, är givetvis
inte så lätt och en ansökan om
dylika prövas naturligtvis noga. Jag
har under en följd av år på olika
orter och inom olika trakter försökt
ta reda på, hur detta system
fungerat i praktiken. Mestadels är det
ungefär som apoteksprivilegier,
dock med den skillnaden, att man
inte kan "meritera" sig till
innehavare av privilegierna på samma
sätt som en apotekare utan är
beroende av arvsförhållanden,
kapitaltillgång o. d. Beträffande orter,
där det förut finnes en eller flera
boklådor, är det nog mestadels
uteslutet för någon annan att försöka
börja ytterligare en bokhandel, som
kunde tänkas konkurrera med de
redan befintliga, "ty", säges det
från bokhandlarehåll, "en ny
bokhandel skall ej leva enbart på att
taga kunder från de äldre
bokhandlarna". Sämst fungerar nog
systemet, där det bara finns en
bokhandel. På mer än ett ställe, där
förhållandena eljest varit sådana, att
en bokhandel bort bära sig utmärkt,
har den på orten befintliga
befunnits föra ett relativt tynande liv, och
när jag frågat efter orsaken, har
jag fått till svar, att vederbörande
innehavare dels varit åtskilligt
inkompetent, dels likgiltig och
ointresserad såväl för bildning som för
bokförsäljning. Av rent
psykologiska och pietetsskäl har det ofta
för Bokförläggareföreningen inte
varit någon möjlighet att beröva
honom ortsmonopolet och i
avsaknad av konkurrens på platsen, har
det fått gå som det kunnat.
Eftersom
"kommissionsrättigheterna" inte äro fria utan endast
förekomma i monopolform anser jag
beteckningen bokhandelsmonopol
vara det rätta uttrycket för
nuvarande förhållanden.
Emellertid tycks av samtal att
döma en hel del bokhandlare i
landsorten inte bara anse sig som
innehavare av sin orts
bokhandelsmonopol, utan de mena även, att
kringliggande orter, även de på
relativt stort avstånd, höra till deras
"livsrum". I en häradsbygd t. ex.
finnes en hel del bruks- och
muni-cipalsamhällen på ett avstånd av
ungefär 3—6 mil från varandra och
med ett invånareantal på
respektive 1.200—3.700. Blott i ett av de
mindre samhällena finnes en
bokhandel, vars innehavare mig
veterligen aldrig har lägre inkomst än
15—20.000 kr. Bevisligen har han
ingen försäljning utanför det egna
samhället och närmast
kringliggande landsbygd, men inte desto
mindre har förgäves gjorts försök att i
de andra betydligt större och
livaktigare brukssamhällena starta
bokhandel. Att ett sådant förhållande
bör rättas till, säger sig självt.
Bokhandlarna å sin sida försvara
nu rådande kommissionärs- eller
monopolsystcm på följande sätt:
1. "Det är en stor fördel för
allmänheten, att i en bokhandel alla
nyutkomna arbeten finnas
tillgängliga i varje stad och de större
samhällena. Då antalet böcker är
begränsat, kan detta inte ske utan att
antalet försäljningsställen också
begränsas."
150
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
