- Project Runeberg -  Folklig Kultur / 1942. Årgång VII /
160

(1940-1942)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

GUNNAR LUNDSTEDT

kunna få låna på biblioteket. Samtidigt
ha vi fått arbetarna att intressera sig för
andra frågor, än dem cirklarna
behandla, och detta intresse kan i sin tur leda
till, att cirklarna taga upp nya
studieämnen. Detta skulle ej ha skett i den
utsträckning som ägt rum, därest ej detta
intima samarbete mellan cirkel och
bibliotek förekommit. Att med böckerna till
hjälp i biblioteket kunna undervisa i
olika ämnen är en ovärderlig förmån, till
gagn för både studiecirklarnas
medlemmar och biblioteket, samtidigt som det
blir möjligt att bedriva ett verkligen
planmässigt studium.

Det händer ofta, att den litteratur, som
åberopas i studieplanerna, ej kan
anskaffas. Det finnes då möjligheter att efter
samtal med studieledaren ersätta den
med annan inom samma ämne, och
vilken finnes tillgänglig i biblioteket.

Vid de besök, som cirkelmedlemmarna
efter sina sammanträden avlägga i
biblioteket, kan bibliotekarien lämna
upplysningar angående bibliotekets
bokförråd och har då möjligheter att verka för,
att även den litteratur kommer till
användning, som måhända ej är alldeles
dagsaktuell. Härmed omsättes i
praktiken en idé, som städse varit en
ledstjärna i vår biblioteksverksamhet, nämligen
ett bättre utnyttjande av den äldre goda
litteraturen. Detta är av ännu större vikt
i tider då biblioteksanslagen nedskäras,
och då biblioteken som följd härav sakna
möjligheter att i större utsträckning
inköpa nyutkommen litteratur. Bibliotekarien
måste besitta kunskap om den äldre
litteratur, sora funnits i biblioteket innan
han tillträdde sin tjänst, och som han
med anledning härav ej ägnat så stort
intresse.

Det finnes ju àlltid en del äldre
författare, som publiken har smak för, till
exempel Strindberg. I de flesta
arbetarbibliotek finnes alltid någon bok av
honom. Hans första samhällskritiska
arbeten Röda rummet, Nya riket, Utopier
böra kunna väcka intresse för sociala
problem. Hans äktenskapsromaner, framför
allt Giftas, kunna tagas som
utgångspunkt vid diskussioner i kvinnofrågan

(kanske dock icke dess politiska del,
som mer hör åttiotalet till). I hans
historiska skildringar, såsom Carl XII,
Gustav Adolf, Engelbrekt, Historiska
Miniatyrer, Svenska Folket, Svenska Öden,
Nya Svenska Öden m. fi. torde inspirera
till mera ingående studium av historia.
Vidare böra hans självbiografiska
arbeten, Tjänstekvinnans Son, I
Jäsningstider, I Röda Rummet och Författaren,
leda till studiet av hans personlighet.
Detta blott som ett exempel. Bland 17- och
1800-talets författare finnes säkerligen
många, som skulle intressera vår
nuvarande lånepublik, om blott
bibliotekarien rätt förstår att väcka intresset för
dessa. Samma är förhållandet med de
utländska författarne. Det gäller i första
rummet de sociala problemställarne,
sådana som Anatole France, Oscar Wilde,
Bernhard Shaw, vidare de norska
författarna Ibsen och Kielland, de danska
Drachmann och Jakobsen, och slutligen
hela den stora uppsjö på verkligt goda
författare från 2000 år tillbaka som vi
ha att välja på. Skildringar rörande den
senaste utvecklingen i Ryssland, alltså
efter år 1917, har rönt livlig efterfrågan,
medan det å andra sidan varit svårt att få
låntagarna att läsa arbeten som handla
om Ryssland före revolutionen. Man
måste instämma med Robin Hood, när
han i en av sina böcker säger: "Man kan
ej förstå att något skett i Ryssland, om
man ej känner till Ryssland före
revolutionen 1917." För alla, som vilja veta
något om Ryssland, är det nödvändigt att
också lära känna landets förhistoria,
åtminstone de revolutionära författarna
Herzen och Krapotkin och någon av de
skönlitterära författarna Turgenjeff och
Tolstoy, samt något historiskt verk.
Rysslands historia i slutet på 1800- och i
början på 1900-talet företer kanske de
starkaste brytningar i samhällslivet, som
förekommit i något europeiskt land vid
samma tid.

En sak som säkert skulle främja
intresset hos låntagarna, och som dessutom
skulle medföra att de lättare ginge över
från skönlitteratur till kunskapsgivande
litteratur, vore, om bibliotekarien sökte

160

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:33:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/folklig/1942/0172.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free