Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
radioglimtar
livet uppe på Radiotjänst och de
synpunkter som besjälar de svenska
radio-männen har fått något av samma
improvisation i utformandet, som
kännetecknar många av de bästa
radioutsändningarna. Hur livfullt berättar t. ex. inte
Carl-Äke Wadsten om hur ett Dagens eko
kommer till och den journalistiska brådska,
som därvid utvecklas:
Och tiden drar sig allt närmare 19.
Telefonernas fingerskivor gå varmt. Det
ena uppslaget efter det andra följes -—
och måste förkastas. Saken är kanske inte
mogen nog att tas upp i radio, eller
också visar den sig kanske vara alltför
speciell. Rundvandringen inom företaget
med den stående frågan
"har-du-något-eko-på-dej?" ger också negativt resultat.
Men finns det då någonting på lager? Nej,
vanligen inte. Vår strävan är att hålla
ekot öppet i sista stunden för att få det
så färskt som möjligt. Klockan går fort
mot 19 och det blir alltmera spännande.
Så blir det plötsligt "napp". Nej, inte
bara ett utan två! En utredning, som
direkt berör allas väl och ve, har oförmodat
tidigt blivit färdig och ett
utlandstelegram berättar om ett nytt
fallskärmsrekord.
Utredningens sekreterare får snällt
stiga upp från sitt middagsbord, sätta sig i
en bil och åka upp till studion för att i
så god tid som möjligt förbereda sig.
Fallskärmsexperten är på tillfällig
tjänstgöring i Östersund. Han spåras upp av
vårt lokalombud, hämtas till studion där,
medan vi beställer de nödvändiga
radioledningarna. Ekot är klart i god tid,
klockan är bara 18.45!
Fem minuter senare kommer ett samtal
från X-kommissionen. Ett viktigt beslut
har hastigt bestämts. Man måste få 7—8
minuter för att klargöra dess innebörd.
Följden: flygaren i Östersund får stryka
på foten för det ur programsynpunkt
kanske mindre lockande men ur
samhällelig synpunkt nödvändiga meddelandet.
Detta exempel är karakteristiskt för det
sätt, varpå Dagens eko får arbeta, särskilt
nu under krigs- och kristid.
Det anförda ger inte endast en pikant
inblick "bakom kulisserna" utan
fäster också uppmärksamheten på radions
enorma betydelse just nu under kriget.
För ett neutralt land som vårt spelar
naturligtvis härvidlag möjligheten att
snabbt kungöra
ransoneringsbestämmelser och sprida nödiga upplysningar om
försvarsberedskapen och
folkförsörjningen den största rollen. För vad som gjorts
på detta område ger Yngve Hugo en liten
god översikt, samtidigt som han gör det
viktiga påpekandet, att i stor
utsträckning de rena underhållningsprogrammen
"också de äro beredskapsprogram, som
avse att ge lyssnarna den avkoppling och
den vila, som vi alla, hur aktuellt vi än
vill leva med, behöva och måste ha, om
vi skola kunna klara oss igenom dessa
år."
Denna sida av radions verksamhet är
naturligtvis inte den minst
betydelsefulla i ett demokratiskt och fredsälskande
land, där det mänskliga leendet inte fått
stelna i maskinmässig "effektivitet". För
miljoner människor har radion blivit
den främsta kulturförmedlaren, något
som särskilt starkt gör sig gällande i ett
så glest befolkat land som vårt. Den för
in i hemmen vad folk förr måste gå till
föreläsningslokalen eller kyrkan för att
få höra, den sprider musik över landet,
och den har slutligen skapat en ny teater
— den intimaste av alla teaterformer,
beräknad på ett auditorium på en eller ett
par personer. "Man kom i brevväxling
med folk", skriver Hjalmar Gullberg i en
liten uppsats om Det klassiska dramat,
"som bodde så armt och avlägset i detta
land, att de aldrig skådat ett teaterhus
eller suttit i ett sådant, men som av
radioteaterns årliga serier kommit till insikt
om att människan lever icke allenast av
bröd utan även av skådespel. Inga
målade dekorationer, inga historiska kostymer
behövdes. De människoskapande
diktarnas ord gick rakt in i deras enkla hem,
levande och rent." På ett och ett halvt
årtionde har också radioteatern
åstadkommit ett väldigt återupplivningsförsök,
då den hunnit spela det väsentligaste av
tre årtusendens dramatiska diktning.
Blandningen av stort och smått i
radioteaterns repertoar får sin särskilda
behandling av en av Radiotjänsts regissörer,
Henrik Dyfverman, som menar, att
sketchen — utom sitt rent elementära
underhållningsvärde -— lär folk att
intressera sig för dramatik över huvud taget,
223
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
