Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en massa vargar, som oroade bygdens kreatur.
”Det är dock synd om vargarne de
kunna nog blifva mig till nytta någon
gång”, tyckte Britta, och så beslöt hon
hjelpa dem ur klämman. Den qvällen kunde
skallfolket omöjligen få någon enda varg.
på sina garn, och det var väl ej heller
underligt, ty folk, som hesökte Britta dagen
derpå, funno omkring halfva tjoget af de
gråa bestarne makligt sofvande på sin beskyddarinnas
stugogolf.
In kom äfven vid detta tillfälle Sven
Gummeson i Algutstorp, och sade: ”skola
vi förgäfves gå skall efter rofdjuren, medan
du, din mara, midt för våra näsor, har hela
följet i ditt våld. Ut med dem!” Förtörnad
häröfver, gaf Britta vargarne en vink,
och, ett, tu, tre, stodo de, så stillsamt de
förut legat, skjutande rygg, visande tänder
samt gifvande skallande tjut ifrån sig. Mannen
blef förskräckt och flydde undan, men
var alldeles viss på, att ”den lede” hade ett
finger med i spelet. Britta ropade, ”jag
skall lära. dig för din närgångenhet”.
Länge dröjde det ej heller förrän sagde
mans son, en 3 alnar lång yngling, låg på
sin sjukbädd, plågad af en olidlig värk i
hela sin kropp. Bäst blef då att ”hålla sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
