Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Historien om den sköna Melusina. Folksaga från Provence
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Då sade Raimund: »O, skönaste kvinna, huru väl har
ni ej anordnat allt; ingen konung kan begära det bättre»,
och damerna och herrarne instämde i detta beröm och
prisade högljudt Melusinas skönhet och värdighet och Raimunds
lycka. Därpå lät Raimund kalla till sig prästen med
korgossarne, och inför de ädla vittnena blef han efter den
kristna kyrkans ritual sammanvigd med Melusina. Därpå
hölls taffel, man åt och drack och förlustade sig med en
ringränning, till hvilken Melusina utdelade de dyrbaraste
priser, så att hvar och en var högeligen till freds.
Så firades bröllopet under en hel vecka, och som det
var under den ljufva sommartiden, så befann sig hvar och
en väl i lägret och skogen. Men på tionde dagen dracks
afskedsbägaren och gästerna bröto upp, sedan de många
gånger med sirliga ord tackat för det goda värdskapet,
hvarpå Melusina svarade med prydliga talesätt.
När nu alla voro borta, lät Melusina framföra präktigt
sadlade hästar, och sade till Raimund: »Om det behagar
dig, min älskade gemål, så vilja vi rida till min borg, där
du hädanefter skall vara herre och härskare.» Därmed var
nu Raimund väl till freds, och de redo in i skogen. Då
de hade ridit en stund, förvånades Raimund mycket, ty han
såg vackra vägar uthuggna i skogen, där förut endast vilda
snår och buskar funnits, och då de sakta redo fram efter
dem, kommo de mot aftonen till ett praktfullt slott. Det
var med stor konst uppbyggdt både till nöje och försvar.
Rundt omkring detsamma drog en bred graf och en vall,
som väl kunde afhålla fienden, på de fyra hörnen befunno
sig ståtliga torn, och själfva palatsbyggnaden var så
präktig, att man trodde den vara en konungs boning. Taken
glänste och skimrade af smidda kopparplåtar, hörntornen
och balkongerna voro prydda med bildsniderier och öfver
portalen var grefvens vapen inhugget i marmor. Rundt
omkring borgen lopp en lustgård, hvari funnos allehanda
slags vildt, fiskdammar och alléer, med ett ord: allt hvad
som kan fröjda sinnet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
