Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Klas Törnpåk eller »Gå på». En gammal historia från Nedersachsen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fanns några tillgängliga vägar, sprang han ej längre utan
gick sakta och hörde lugnt på huru jägarna och de andra
förföljarna väsnades omkring honom. Men han hade brutit
sig en stor och knotig gren från en smidig ek och tänkte:
»Låt dem komma; 10, ja, 20 sådana där ynkryggar kunna
ej göra mig något, om Gud är med mig.» De larmade,
svuro och förde ett förskräckligt lif i skogen med sina
hundar och hästar; men ingen träffade på Klas, och så snart
det blef natt fortsatte han sin väg. Natthärberge tog han
hos en kolare. Efter en dags vandring kom han fram till
»svarta fältet», som emellan Weser och Elbe sträcker sig
ända ut till hafskusten, och han tänkte: »Här måste du
taga dig i akt, ty här kunna de förfölja dig i stora hopar.»
Därför slog han in på afsides liggande vägar, som gingo
genom skog och öfver moras, och vanligtvis tog han in hos
ensamt boende människor, hos herdar, kolare och mjölnare
i skogen. Och när den femte dagen inbröt, då fick han
för första gången i sitt lif se hafvet, och han förvånade sig
öfver dess storlek och prakt och föll på sitt ansikte och bad
och tackade Gud, att han hjälpt honom ända hit. Men
det visste han ej hvad hafvet skulle göra af honom.
Klas hade kommit till Elben, just i den trakt, där hon
faller ut i hafvet och är mycket bred; och längs flodens
strand gick han framåt till några skepp, som han såg ligga
långt bort på redden. Men det var nu ebbtid och stranden
var mycket låg. Klas hade aldrig hört talas om ebb och
flod. Sålunda hade han gått längs efter strömmen
under några timmar och märkte ej, att vattnet börjat stiga.
Men nu började floden komma, och den steg med en sådan
våldsamhet, att Klas inom några ögonblick var omgifven
af vatten på alla sidor, som redan steg honom öfver
midjan. Då sprang han så fort han kunde mot skeppen, som
numera ej voro aflägsna, och stödde sig på en lång stång,
som kommit flytande mot honom med vattnet. Men det
närmaste skeppet, mot hvilket han sprang, låg ute på
djupet, minst tjugo steg ifrån land. Klas tog sin stång, tog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
