Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Klas Törnpåk eller »Gå på». En gammal historia från Nedersachsen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
morgon gå ombord på sina fartyg med sina vapenbröder
och åter besegla det vilda elementet för att trösta sig,
liksom kärlekens lågor skulle kunnat släckas och afkylas af
vatten.
Och när det nu började dagas och ljuset likasom
fruktande smög sig in genom jalusierna i sängkammaren,
kallade han på sina män, och det blef ett löpande och ett
vimlande på slottsgården, så att drottningen och prinsessan
vaknade därvid och med förvåning och förskräckelse
förnummo, att Klas åter tänkte gå ombord på sina fartyg.
Och den gamla drottningen betänkte sig ej länge, hon gjorde
hvad hon måste göra, hon klädde sig i största skyndsamhet
och inträdde i rummet där Klas bodde och yttrade följande
till honom:
»Käre Klas, hvad är det för ett budskap som vi med
förskräckelse förnimma? Således vill du resa bort utan att
unna oss tid att åtminstone med ord få tacka dig? Du
vill således lämna oss? Du vill här lämna dina kristna
trosförvanter och öfverlämna dem åt svärdets
barmhärtighet. Du vill lämna det furstebarn, som du nyss räddat
från elden och hedningarnas järn? Visserligen ligger
hednakonungen slagen och korparna äta hans fallna krigare; men
många hedningar bo ännu omkring oss, och den fallne har
många tappra söner och släktingar, som skola komma att
hämnas hans död då du är borta. Men äfven vår konung
är död, våra bästa män ligga slagna, och vi hafva ingen
son, ingen broder, ingen brudgum, som i farans stund kan
föra svärdet och spiran. Har Guds vind drifvit dig hit
endast för att så mycket säkrare störta oss i fördärfvet?
Har den ej hviskat till dig, att du skulle vara en värdig
krigsfurste och konung för dessa kristna mot hedningarna,
en älskad son åt mig och en värdig gemål åt prinsessan,
min dotter? Jo, det har han velat, och äfven jag vill det,
och därför står jag här.»
Drottningen uttalade dessa ord så kraftigt, att hon
genom dem på en gång tillintetgjorde alla de invändningar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
