- Project Runeberg -  Den sista folkungadottren /
32

(1875) [MARC] Author: Hilda Fredrika Keyser
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - FÖRSTA BOKEN. Jungfrun på Gröneborg - IV

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Drottning Blanka uppreste sig åter och gick
oroligt fram och tillbaka på golfvet.

»Hans nåde, eder gemål,» sade Valerie, »är ju
icke ännu återkommen ifrån Upsala — de andlige
herrarne anse kyrkans angelägenheter äfven fordra
konungens medgifvanden.»

»De andlige herrarne fruktar jag icke,» svarade
hon, »särdeles den fromme erkebiskop Peter, som förut
har varit min gemåls kansler; han är oss tillgifven.
Men,» fortfor hon, talande nästan för sig sjelf, »innan
Magnus återkommer, vill jag tala med Erik — jag
vill lära känna, huru han nu tänker ställa sig, om han
kommer och vill försonas, eller om han gör räkning
på sin fars eftergifvenhet.»

Fru de Longueville följde med uppmärksamhet
hvarje ord, som flög ur drottningens upprörda inre.

»Konung Erik skall snart vara här,» sade hon,
»ni måste då vara lugn, min dyra drottning!»

»Lugn? Lifvet är ju en sammansättning af strid
och smärta — lugn? det har endast varit en hägring
för min syn, alltsedan jag lemnade mitt älskade
Flandern.»

»Der hade ert lif en morgon af ljus och glädje;
ännu kunde der bjudas er en dylik afton — i Namurs
lustgård skulle ni glömma nordens kyla, oro och strider.»

»O tyst, Valerie, hvad vågar du tala! Skulle jag
öfvergifva min stackars unge gemål? Skulle jag skygg
fly undan för en otacksam sak, ifrån ett land och ett
folk, som jag har velat älska, ehuru de icke hafva
förstått mig? Förr må mitt hjerta förbrinna, mina
lemmar förfrysa, mina krafter förintas — men
öfvervinnas skall icke Blanka!»

»Så dröj då qvar i ditt nya land, arma drottning,
der man så litet känner ditt värde, men offra dock

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:36:06 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/folkunga/0036.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free