Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - ANDRA BOKEN. Hertiginnan af Halland - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hennes broder, riksdrotset Karl Ulfsson. Drottningen
hade sändt sitt eget fartyg, en snabbseglande snäcka,
för att föra hertiginnan till Stockholm.
Elsa, som varseblef sin frus upprörda tillstånd,
frambar en kappa, hvarmed hon omsvepte hennes späda
lemmar och bad henne gå före med junkern, Elsa
skulle snart skaffa en tjenare och medföra sakerna.
Ingeborg lät, utan att yttra ett ord, föra sig af
Torsten, som med all omsorg ledsagade henne utföre
den branta stentrappan.
»Kanske jag går denna väg för sista gången,» sade
Ingeborg såsom för sig sjelf. »Huru skall väl allt
vara, då jag återser Rönneholm,»
»Fru Adelheid Sparre,» yttrade Torsten, »önskar,
att ers nåde ville besöka henne på Gröneborg.»
»Jag får se, huruvida min gemål tillåter det,»
svarade hastigt hertiginnan, men rodnade dervid och
förblef derefter tyst, under det hon vid Torstens hand
gick stilla utför kullen, utan att ens se sig tillbaka.
Gubben Ola hade, med en glad föreställning om
hvem den förnäma junkern skulle hemta ifrån
Rönneholm, under sin väntan prydt båten med qvistar af bok
och björk, bildande en grönskande sal, der nu Torsten
ordnade en beqväm plats för hertiginnan. Den gamle
Ola hade all möda att icke röja sin glädje, då
verkligen fru Ingeborgs lätta fot vidrörde hans båt, och han
sjelf skulle få föra henne ifrån ett hem, der han med
så mycken grämelse hört hennes klagande strängaspel,
men då nu Elsa kom, lätt som vinden och nickade åt
fadren, då hon hoppade ner i båten, kommo gubben
Olas kraftiga åror i gång, och den grönskande
farkosten ilade snabb öfver Rönneåns spegel, liksom
beledsagad af foglarnas glada qvitter ifrån strandens löfkronor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
