- Project Runeberg -  Den sista folkungadottren /
207

(1875) [MARC] Author: Hilda Fredrika Keyser
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - FJERDE BOKEN. Den blifvande Drottningen - II

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Inom Haraldsborgs fäste satt emellertid den fångna
prinsessan Elisabet, konung Håkans öfvergifna brud.
Ännu alltjemt väntade hon en förändring uti sitt
besynnerliga öde, och de svenska herrarna underhöllo
henne med säkra förhoppningar om en snar befrielse.
Hela omgifningen, som utgjordes af hennes medfångar,
visade henne all den vördnad, som tillkom deras
blifvande drottning. Ifrån fönsterna, hvaraf några af de
små hornrutorna kunde öppnas, hade man på andra
sidan borggrafven denna dag sett den ovanliga
rörelsen på gatorna, och nya förhoppningar hade vaknat.

Gladare än vanligt begaf sig derföre prinsessan
till middagsbordet och med sitt älskvärda behag
yttrade hon några skämtsamma ord till sin omgifning,
då i detsamma klockringningen ifrån domkyrkans torn
gaf en underlig förstämning åt alla sinnen. Nu
inföllo alla klockor ifrån stadens öfriga kyrkor och
kloster, kallande till någon utomordentlig högtid.

En aningsfull bäfvan, en rysning genomilade
prinsessan. Ovilkorligt kände hon, såsom denna stund
afgjorde hennes eget öde. Tyst och med bleka kinder
reste hon sig ifrån bordet och gick in i sitt innersta
rum, dit ingen vågade följa henne.

Hela sällskapet reste sig också i detsamma; ingen
vexlade ett ord, man blott såg på hvarandra frågande.
Men ingen kunde svara, kunde förklara den hemliga
ängslan, som de alla delade. Man gick till fönstren,
men derute syntes ännu ej annat än det tilltagande
folkhvimlet, och alltjemt hördes klockornas ljud genom
luften och in i de tysta rummen.

Ändtligen skallade en trumpet, och ett par
härolder på sina oroliga hästar delade folkmassan. De
efterföljdes af konung Valdemars drabanter med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:36:06 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/folkunga/0211.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free