- Project Runeberg -  Den sista folkungadottren /
235

(1875) [MARC] Author: Hilda Fredrika Keyser
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - FJERDE BOKEN. Den blifvande Drottningen - V

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


»Då skall J också blifva en god och rättfärdig
konung,» yttrade Margareta med tillförsigt.

»Denna fromma önskan påminner mig om Magnus
Ladulås’ ädla dotter,» återtog han. »Vill Margareta
blifva för Håkan hvad Sveriges Ingeborg var för
Danmarks Erik Menved?»

»Jag vill!» svarade den unga drottningen och böjde
högtidligt sitt barnsliga, men konungsliga hufvud.

Valdemar och Blanka hade ovilkorligt afbrutit sitt
samtal. Blanka glömde för ett ögonblick den oro, som
tärde hennes inre, den hotande feber, som började
bränna hennes pulsar, och modershjertat såg såsom
uti en framtidsspegel det unga konungaparet, som en
gång genom frid och kärlek skulle förenas till en
verklig om än kort lycka.

Valdemar hade kastat en mörk blick på sin dotter;
men ju längre han derefter såg på henne, dess mera
tycktes det förebrående uttrycket försvinna och liksom
vända sig inåt honom sjelf. Måhända sväfvade för
hans syn drottning Helvigs skugga och »der blef så
tungt i kung Wolmars sinn’.»

Men Valdemar Atterdag beherrskade sig snart.
Han höjde sin vinbägare och tömde den till befästande
af den kungliga brudgummens löfte till Nordens
blifvande drottning.

Alla hade jemte konung Valdemar rest sig för att
deltaga i den högtidliga skålen, som beledsagades af
en ljudande fanfar.

Hänförd af stundens intresse, glömde drottning
Blanka sitt löfte till läkaren och äfven hon höjde sin
pokal. Men då hennes läppar vidrörde den kalla
guldkanten af vinpokalen, flög en rysning genom henne,
och hon nedsatte den orörd på bordet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:36:06 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/folkunga/0239.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free