- Project Runeberg -  Den sista folkungadottren /
256

(1875) [MARC] Author: Hilda Fredrika Keyser
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - FJERDE BOKEN. Den blifvande Drottningen - VIII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Valdemars festmiddag, väl passade tillsammans med
det närvarandes glädje och det kommandes
förhoppningar, likaså var den djupa sorgdrägt, han nu bar
efter sin moder, öfverensstämmande med hans sorgsna
oroliga sinne.

Drottning Blankas hastiga död just i den stund,
då hon stod vid gränsen för att med ens återvinna,
eller med ännu ett steg förlora folkungarnes svigtande
välde, hade djupt gripit den efterlemnade gemålen och
sonen. Ehuru missförstådd och föga älskad, haäe
likväl Blanka genom snillrika beräkningar och älskvärd
vänlighet förmått att vinna, der Magnus genom sin
svaghet och Håkan genom oerfarenhet icke hade lyckats.
Och om någonsin en medlarinna hade behöfts, var det
nu för att, på samma gång det fordrades kraft att
fullborda det påbörjade verket, kunna till ett förena
de skilda partierna.

Ehuru äfven vid åsynen af Gunborg en upprörd
känsla flög genom Håkan, skulle icke heller nu hennes
hemliga välde öfver honom förneka sitt välgörande
inflytande. Den unge konungen hade med sin tids hela
ridderliga sinne egnat folkungadottren en upprigtig
ungdomskärlek, en kärlek, som, ehuru hon aldrig
besvarat den, och han måst försaka henne, likväl bevarat
hennes bild såsom den ädlaste och skönaste af hans
ungdoms företeelser.

En underbar frid genomströmmade honom äfven
nu, då han stod framför henne, der hon uti sin
allvarliga enkedrägt och liksom omsväfvad af det
inträngande solskimrets vänliga belysning, besvarade hans
helsning.

»Innan jag lemnar detta land, som beröfvat eder,
ädla fru Gunborg en värdig make, var det min pligt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:36:06 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/folkunga/0260.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free