Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Paris
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ringränningar mitt emot det palats, där Richelieu bodde, och
med enda risk att misslyckas med ringens tagande, vilket kunde
vara ganska otrevligt ändå, ty, som de Pluvinel som äkta
parisare uttryckte sig, »damerna göra narr av ett misslyckande, och
just de vackra damerna tyckas ha särskild rätt att göra sig
lustiga, om man ej lyckas». De låga förnäma tegelhusen
omsluta ännu detta torg, där det gamla Paris’ anda lever kvar, ty
lyckligtvis är det endast torgets namn, som ändrats.
Richelieu byggde sig sedan strax vid Louvren sitt Palais
Cardinal, som han före sin död skänkte konungen. Här bodde
den resoluta, roliga och varmhjärtade tyskan Liese-Lotte av
Pfalz, gift med Ludvig XIV:s ömklige broder Filip, här roade
sig hennes snillrike — hon brukade säga: »Mein Sohn ist sehr
klug»— ättling Filip av Orleans, regenten, med sina rouéer litet
väl grundligt, och här lät dennes sonson Filip, innan han
utbytt namnet Orléans med det mera folkliga Egalité, omgiva
den stora trädgården med gallerier, som han hyrde ut till
butiker, kaféer, spelhålor och bordeller. Här var revolutionens
utgångspunkt och mittpunkt, och det är i överensstämmelse med
den förtätade dramatiska form fransk historia så ofta får, att
just på denna plats — där furstliga orgier och statsundergrävande
idéer frodats, där avskedade betjänter, »revolutionens jäsämne»,
och gatflickor släppte sig lösa i de nöjeslokaler, på vilka
hertigen av Orléans förtjänade — från en trädgårdsstol i den likt ett
Campo Santo kringbyggda oheliga plats, där kunglig och folklig
vinningslystnad och kättja jäste ihop till revolutionär ilska,
Camille Desmoulins riktade till massan det tändande ord, som
framkallade explosionen den 12 juni 1789.
Då fanns redan det med Palais Royal sammanbyggda hus, där
nu »världens första scen», Théåtre Frangais, är inrymd. Går man
härifrån på den mest kejserliga, mest latinska av alla världens
gator, Rue de Rivoli, uppförd av de två Napoleonerna, genom
de oändliga arkaderna fram till den stora öppna platsen, så
befinner man sig på Place de la Révolution. Sedan Ludvigs och
Marie-Antoinettes huvuden fallit, och Bourbons och Habsburgs
blod blandats med det, som rann från »le sage Maximilien»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
