Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Paris
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med grannkvinnorna, syende och tvättande med det glada
franska arbetshumöret, haft sin bröllopsmiddag på kaféet i hörnet
och begravt sin man på närmaste kyrkogård. Bagaren och
slaktaren bodde vid nästa gata, och hon hade aldrig behövt gå
ned till Seinen. Allt vad som hände där nere och »på andra
sidan vattnet», d. v. s. på vänstra Seinestranden, det stod i Petit
Journal.
Detta orörlighetsdrag hos världens rörligaste och oroligaste
huvudstadsbefolkning gör, att de olika stadsdelarna bli nästan
främmande för varandra, och dessutom finnes det någon sorts
hemlig stilkänsla, äkta fransk den också, som gör, att liksom
vissa samhällsgrupper besöka vissa kaféer och även en mycket
rik borgare och mångmillionär ej gärna går in på en
hyperelegant restaurant för att till exakt samma pris äta sin frukost,
bara därför att omgivningen generar honom genom sin finare
stil, så blir en folklig eller en aristokratisk stadsdel i Paris mera
oblandad än på de flesta andra ställen.
Än går man på om Italien påminnande gator, trånga,
smutsiga, det myllrar av fattigt folk, kvinnor med hår som en
kolsvart hästsvans men välkammade, utan huvudbonad, klädda i
mörkblått och svart, högbarmade och högttalande, skrattande
och prutande framför de oftast utanför bodarna uppställda
föremålen, en grönsaksknippa francs 0:95, en hatt francs 9: 95, en
klänning francs 95:50, allt enligt prislapp. Det är ett leverne
med utroparnas olika ramsor och melodier, som går tillbaka på
gamla traditioner, en lätt vitlöksdoft blandas med stekos, och
lukten från nybakat bröd ligger över det hela. Piggögda,
tättklippta små gossar i svarta ripsförkläden med bälte om livet
och små nätta flickor i samma dräkt prata och leka med en
volubilitet, som förvånar. Fattigmans barn se ovanligt trevliga
och enkelt välklädda ut i Paris. Då och då stiger en vissångare
upp på sin lilla pall och sjunger, omgiven av en ring av
beundrande åhörare, med tunn och sorglig stämma:
»Dans un palais tout rempli de dorures
vivait heureuse une enfant de quinze ans.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
