Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Paris
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
krigen, tack vare världshandeln, blivit omöjliga. Svaret beror
också på till vem man ställer frågan.
I landsorten svaras nog ibland: Parisare, det är den
sortens fransmän, som gyckla med allt, i synnerhet med det
övriga Frankrike, de som vilja sälja sin själ, om de äro män, och
sin kropp, om de äro kvinnor, för pengar, fördärvade av de
milliarder immoralitetsbakterier, som flyga omkring i luften i
lastens huvudstad. De ha kalla hjärnor, om det skall vara
någon förtjänst. Liksom blodet från kroppen suges till hjärtat,
så strömmar Frankrikes blod till Paris för att där avkylas,
steriliseras på goda mikrober och inficieras av alla kroppens och
själens sjukdomar. Må vara att Paris är Frankrikes huvud,
säger landsortsbon, men jag skall be att få instämma med
lantadelsmannen i Feuillets »Monsieur de Camors» och säga som
han gjorde om Paris: »När huvudet blir för stort, blir mannen
en idiot.»
Frågar man en parisare, svarar han kanske: »En parisare är
en sådan fransman, som kan vara flitig och glad, känslig och
modig, kritisk och full med hänförelse på en gång. Som han
blott fruktar två saker, löjlighet och tråkighet, så reser han inte
gärna, ej ens till landsorten, och han trives i sin stad, den
skönaste och friaste i världen, därför att den är gjord av parisarna
själva och så stor, så välskött, så vacker, att ej ens en million
främlingar och landsortsbor kunna göra den otrevlig. Om man
också i Paris endast tillber det franska snillet och den franska
skönheten, så har man dock där hänsynslösare än på något annat
ställe i landet offrat gods och blod för Frankrike. Vi parisare
älska ej flandrisk måttlöshet eller gascogniskt skrävel, vi ha den
blygsamheten att dölja vår äkta rörelse med ett skratt eller
ett skämt. Låt Madrid-bon tycka mest om sina
tjurfäktningar, London-bon om sina hundar, stockholmarna om sin
punsch, vi parisare instämma med den, som påstod, att vi
mest älska ’tavlor, blommor och kvinnor’.» Nå, är hon då så
märkvärdig, denna parisiska, hon lär ju ha uppnäsa? Kvinnan
blir som mannen vill ha henne. Parisarna ha velat ha en litet
om målning, i mycket om en blomma påminnande varelse, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
