Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oscar Levertin som kritiker av utländsk litteratur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OSCAR LEVERTIN SOM KRITIKER AV UTLÄNDSK LITTERATUR. 22 5
kan ha av sympatiskt och osympatiskt t. ex. hos en Brand, än
den jublande hymn till den sinnliga kärleken, som också står i
bibeln, i Salomos Höga visa.
Ingenting är så utsatt för olika partiutläggningar som
opartiskheten, säger Geijer. Därför kunna ej alla vara nöjda med
en god domare.
Levertin hade starkt utvecklad en sida, som ej brukar ofta
förekomma hos estetici, törsten efter rättfärdighet. Exempel på
detta överflöda i den bok, varom här är fråga. Läs kapitlet
om Barres, där han visserligen framhåller det drag av »utsökt
andlig perversitet», som fanns hos denne ytterst begåvade
nationalist, men också försöker att göra full rättvisa åt denne
författare, vilkens tänkesätt han »ej blott ogillar utan finner i
högsta grad osympatiskt». Helt naturligt skulle en så känslig
person som Levertin såras av den brutala behandling, Napoleon III
rönt av flera historieskrivare, och de par sidor, där kejsarens
karaktär skildras, äro typiska för författarens grundlighet och
själsliga finhet. Denna lyser dessutom igenom överallt, såväl
då fråga är om en Tristan Bernard, den iskalle, tokrolige
cynikern, eller när han talar om den holsteinske lantprästen Gustav
Frenssen med sin nordtyskhet och sina etiska krav.
Om det är sant som Schopenhauer säger att semiten saknar
verecundia, så var Oscar Levertin i detta fall olik sin ras, ty
helig vördnad för sanning, skönhet och kärlek, för alla de höga
livsmakterna var själva grunden i hans varelse.
Han har i sin diktning särskilt dröjt vid motsatserna mellan
liv och död, mellan Österland och Västerland, som bägge funnos
hos honom, han har klart förstått att smärta och vällust äro
båda nödvändiga. Också den ibland svåra motsättningen mellan
världsborgare och fosterlandsälskande har uppstigit i hans sinne.
Att han inträngt i de mest olikartade kulturformer visar denna bok,
som sträcker sig från dAnnunzio till Tolstoj. Ett uttryck i
detta arbete antyder också, hur innerligt han fattat
fosterländskheten.
»Den som en gång», säger han, »verkligen känt sig som ett
lösslitet blad, förtorkat och piskat av rymdens stridiga vindar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
