Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Albert Engström som författare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
297 ALBERT ENGSTRÖM SOM FÖRFATTARE.
Man kommer djupare in i den svenska folksjälen, då man läser
Engströms svenska. Hans språk smyger sig om våra innersta
halvt omedvetna känslor. De träffa precis vår lynnesart. Så
tala svenskar, då de äro törstiga, lystna eller ursinniga.
I denna stund kan ingen tala med svensk tunga söm Albert
Engström. Fri från all sorts falsk vetenskaplighet och från allt
slags preciöst arkaiserande, fri från danismer, gallicismer och
germanismer, lägger han de rätta orden i munnen på sina
figurer, och de böra smaka dessa olikartade typer lika hemtrevliga
som matsnuset eller »Cederlunds torra».
I sina naturbeskrivningar är han en Liljefors eller rättare en
Engström. Han har långt ifrån sagt allt vad han vet och vad han
känt för yrsnö och kramsnö, för vårsnö och spårsnö. Han älskar
stillheten, där de stora snöflingorna falla. Men så längtar han
efter den dionysiska yran. Ha vi inte haft någon gammal
Frö-kult, där man fick galnas och väsnas och svänga om litet
vårdslöst med horgabrudarna, och där svartsjuka och vildhet satte
bronsknivarna i gång? Det är ibland något av denna vildens
självberusade ilska, som tyckes gripa Strix’ redaktör och
ansvarige utgivare. En tjock självbelåten herre eller en kortklippt
välvis kvinno-kvinna kan hos honom väcka ett hat, som han
söker släcka med ett eller två knivhugg. Är det ej litet för
starka medikamenter? I ett avseende är Engström liksom de
flesta av genus irritabile vatum något mer än lovligt kvinnlig.
Han ser med ett fint leende på, hur osympatiska figurer hackas
till kalops ■— och hjälper själv till. Och när det gäller den eller
de beundrade, så få de absolution för förflutna, närvarande och
tillkommande synder.
Men man får taga honom sådan han är, och tacka till. Litet
kväsarkvanting, mycket profet, med rika sympatier för Kolingen
och Carl von Linné, »amicus veritatis» — men mera beundrare
av Strindberg.
Då man läser Engström, hoppas man, att vi svenskar för en
gångs skull måtte få bukt med den enda egenskap vi ha
gemensamt med atenarna — otacksamheten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
