Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Nya uppslag för en gammal frågas utredande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
desse resenärer helt visst hafva länkat farten in i den rätta
kosau, men de lyftes aldrig med upp på stridsvagnen. Långt
derifrån. Samfnndsfordomarne bjuda, att — så ofta det
verkligen gäller något — de stanna utanför handlingen. Så
visar, komiskt, De Unges Förbund, huru vanan att akta
qvin-nan såsom blott ett medel gör männen till narrar eller till
lymlar, så Kjœrlighedens Komedie och syföreningen m. m. i
Samfundets Stötter, huru som, å andra sidan, genom
qvinnor-nas sammanslutande på egen hand utan manliga element (ty
som sådana kunna väl näppeligen räknas Styver, Straamand,
Adjunkt Rörlund eller Student Tönnesen) framlockas hela
svärmen af oqvinlighetens åkommor: pjunket, missunsamheten,
smickersjukan, ledsnaden, dubbelheten, sqvallerlystnaden,
trång-sintheten och flera andra slag af lumpenhet. Så visar, ännu
till en del komiskt, förherörda oqvinlighets motsats (i
Samfundets Stötter) Lona, den guldgoda, storsinta qvinnan men
som icke i lifvet kunnat göra något af sin ömmaste känsla,
emedan föremålet gifver anledning att blygas öfver den samma:
att denna brist eller detta missförhållande mellan krafter och
lifsuppgifter, och i sammanhang dermed nödtvånget att sjelf
åtaga sig äfven manlighetens roll och ansvar, drager till och
med den ädlaste qvinna något på sidan om vägen.
Tragikomiskt, från styfnade, vedervärdiga drag, lika Harpagons i
den latinska och gammalfranska komedin, kommer emot oss
ett annat men icke mindre naturnödvändigt vittnesbörd 0111
den stränga lagen, i Brands moder, som följt ålderdomens
vrånga råd och »för gods och guld» uppgifvit, såsom hon sjelf
säger :
»— noget både smukt og dnmt;
folk kaldte det for kærlighed».
I Gildet x>å Solhaug är det Margits, äfvenledes af henne sjelf
svikna ungdomskärlek, som visat sig oöfvervinnelig och frestar
henne till brott, hvilka — fullföljda — skulle hafva i grund
ödelagt hennes omgifning och den älskade, om den unge
skalden helt vågat genomföra sitt motiv. Med fullbordade
tragiska drag, åter, utpreglas läran om ensidighetens
hämndgudinnor i Hœrmœndene på Helgeland genom den fornnor-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
