Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - August Strindberg: Giftas - 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GIFTAS. 6l
något af hvad Et Dukkehjem innerst handlar om,
d. v. s. något af de egentliga "kulturmenniskornasu,
framstegsmenniskornas sträfvan i äktenskapsfrågan.
Hvad slutligen vidkommer berättelsen Fågel Fenix,
den i mycket simpla drag men hjertligt tecknade,
typiska bilden af en vanlig mans erotiska illusion, så har
denna dikt en mera ideal rigtning. Den åskådliggör
följande stora sanning:
Redan i det blott naturalistiska krafvet att få sin
enhetslängtan här på jorden uppfyld ligger fröet till
framtidens sanna äktenskap eller grundvilkoret för det i
alla tider drömda bättre samlifvet, den fullkomligare
gemensamhetens, och således den fria trohetens. Väl
saknas ännu det särskildt menskliga ljus eller värmg,
genom hvilket fröet får lif; väl saknas idealiteten, som
af ingenting annat kan ersättas och hvarförutan intet
frihets-, kontinuitets- eller personlighetselement ingår i
våra erotiska känslor och föreställningar. Men
saknaden är här redan en i viss mån medveten. Den
är hos honom, som röner bristen, ej brist blott, utan
början till verklig, subjektiv saknad. Denne man, som
för barnet, hvilket liknade sin mor i hennes första
ungdom, glömde modern sjelf samt, efter bådas död,
förälskade sig igen på grund af någon ny sådan
likhet (en gammal vanlig äktenskapshistoria), denne man
förverkligade ej något sant äktenskap. Sjelfva lifvet lärde
honom dock till sist att dunkelt ana verkliga innebor- "
den af ett sådant. Man finner det, ej utan att röras
deraf, när man genomläser berättelsens sista blad.
»Två gånger hade han trott sig se Fågel Fenix
flyga upp ur den fjortonårigas aska, först i dottern,
sedan i den andra hustrun, men i hans minne lefde
nu bara den första, den lilla i prestgården, vid
smultrontiden, under linden, i skogen, henne som han
aldrig fick; men nu när det led mot hans sols nedgång
och dagarne blefvo korta, nu såg han aldrig i sina
mörka stunder annat än bilden af »gamla mamma»,
som var snäll mot honom och hans barn, som aldrig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
