- Project Runeberg -  Förbannelsens Hus eller Skurken i Skinnarviksbergen /
25

(1877) [MARC] Author: Lars Johan Govenius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gud vakar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


»Ha, detta skall du ångra, vet du ej hvem jag är?»

»Jo väl vet jag det, du är en usling, en man den
der är feg, ty du anfaller icke männer utan svaga
qvinnor, men du glömmer en som kan hjelpa mig och
som är starkare än du är, en som hjelpt mig en gång
förr, och som kan hjelpa mig äfven nu.»

»Ah, jag förstår, du menar honom som röfvade
dig ifrån mig, åh, var lugn för honom du, han sofver
sött nu och drömmer om dig; nu då du är ute och
förlustar dig med en annan.»

»Nej, jag menar Gud.»

»Ja bed honom då, jag tror inte att han besvärar
sig med att hjelpa en sådan der liten svag flicka,
som inte ser hvar hennes sanna lycka finnes. Förstår
du icke, barn, att som jag älskar dig finnes ingen som
gör det; den som lik mig fortäres, brinner och
förbrinner af kärlek till dig, endast han är värd att ega
dig. Hör mig, Ellen, jag är en brottsling, det är
sannt; i djupet af min själ hafva alltid onda lidelser
hvilat. Det var din moder, som en gång väckte dem
till lif. Då svor jag att jag åtminstone skulle njuta
lifvet på mitt vis. Jag ville fara som en blixt genom
denna verlden och hvar jag for fram antända och
förstöra. Men dig hade jag sparat i den tro, att du
med ditt kärleksfulla småleende en dag skulle komma
mig att glömma hatet. Och nu! Vet du hvad det vill
säga att rycka undan brödet för den som hungrar,
bägarn för den som törstar . . . då vet du ock hvad jag
kände då man tagit dig ifrån mig . . . jag hungrade
och jag törstade, jag svalt och jag ville blifva mätt,
jag törstade i lidelsernas qval, men ville dricka svalka
i dina ögons ljus. Och nu skall du blifva min, du
stolta flicka. Jag skall trycka dig i mina armar så
starkt och så varmt, att du skall glömma hela verlden,
tills din kyss brinner lika varm som min.»

Och den uslingen närmade sig Ellen för att
verkställa sitt hot. Hon ville klösa honom med sina

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 15 17:10:38 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/forbannhus/0027.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free