- Project Runeberg -  Förbundsfacklan : illustrerad missions- och julkalender / Sjätte årgången. 1924 /
26

(1939)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - »Från mörker till ljus — —». Av Nanny Bergman

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Jesus. Det var rörande att se, huru gärna hon
lyssnade till talet om frälsningen i Kristus, och
huru ivrig hon var att lära sig bedja i Jesu namn.
Sedan vi samtalat och bedit en stund, skildes
vi åt. Det hade redan kommit in en liten ljusets
strimma i hennes hjärta. Hon skulle nu, med
Quds hjälp, försöka att uthärda och — om möjligt
— övervinna.

På måndags e. m. besökte jag henne i
hemmet. Hon visste, att jag skulle komma, och hade
därför kallat tillsammans en hel del kvinnor, de
flesta släktingar till hennes man. Jag satte mig
där på gården, sjöng en sång och började tala
med dem om »det enda nödvändiga.» De
lyssnade uppmärksamt; endast svärmodern såg
mycket ond och besvärad ut. Om en stund reser sig
den unga kvinnan och säger inför alla: »Denne

Guden, om vilken missionären talar, har jag
beslutat mig för att tillbedja och tro på. Aldrig
mer skall jag falla ned inför avgudarna, och
min man får göra med mig vad han vill, jag skall
i alla fall följa Herren.» Det var en frimodig
bekännelse av en kineskvinna. Hon syntes mig
i detta ögonblick som en verklig hjältinna. Jag
tänkte på alla de fega i de namnkristna länderna,
som inte våga något för Jesus och sin tro. Denna
kvinna vågade allt. Innan jag gick, sade hon
till mig, under det hela hennes ansikte lyste:
»Det går nog.» Jag gav henne några
uppmunt-ringens ord, och så gingo vi hem.

Så gick det en tid. Till stationen kom hon, så
ofta hon fick lov. Hon var alltid glad och
hoppfull, då man träffade henne, men hon plågades
mycket av sin mans grymheter och svärmoderns
tyranni. En dag sade jag henne, att då hon nu
själv fått frid i sitt hjärta, skulle hon bedja t ill

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Sep 27 11:58:50 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/forbfac/1924/0030.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free