- Project Runeberg -  Förbundsfacklan : illustrerad missions- och julkalender / Sjätte årgången. 1924 /
83

(1939)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vittnesbörd av evangelister - Beständig ledning. Av Mathilda Persson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Underbara dagar hade vi haft kring det kära
Ouds-ordet. Guds helige Ande hade genom
ordet plöjt på djupet, rannsakande och
uttömmande. Vi kände oss förkrossade och
tillintetgjorda. Men trots egen fattigdom och intenhet
kände jag kallelsen tydlig och klar, den kallelse
Gud redan förut givit mig: att gå ut som ett
Jesu vittne. Åtskilliga hinder restes i min väg,
men Herren undanröjde hindren och banade väg.
Och så ledde han mina första steg som
evange-list upp till norra Hälsingland, där jag fick den
nåden att tillsammans med min dåvarande
kamrat, Kerstin Pålsson, så ut den ädla säden, vilken
även visade sig bära frukt till syndares frälsning.
Satan var vred, men Gud var mäktig; han gav
seger genom Lammets blod.

Gud bevisade oss mycken kärlek genom de få
Guds barn och vänner, som då funnos. De
togo emot oss som barn, och vi fingo känna oss
hemma bland dem.

Gud ledde oss också till mörka platser, och nya
dörrar öppnades. Talet om korset har icke
förlorat sin kraft, ära vare Gud!

De första åren verkade vi mest inom Bergsjö
och Bjuråkers socknar. I sistnämnda socken
kommo vi till ett brukssamhälle, M., där möte
var utlyst på kvällen i en stuga. Mycket folk
kom, mer än som kunde rymmas. Guds Ande
var mäktigt nära, folket började gråta över sina
synder, både unga, gamla och barn, och många
begärde förbön. Husfadern; som var mycket
högkyrklig, öppnade dörren, under det vi lågo
och bådo, och sade: »Nu få ni gå ut allesam-

man.» — »Nej, farbror», svarade vi, »vi får väl
stanna en liten stund till, medan vi beder Gud
för dessa själar?» Han svarade: »Här behövs

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:37:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/forbfac/1924/0087.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free