- Project Runeberg -  Förbundsfacklan : illustrerad missions- och julkalender / Sjätte årgången. 1924 /
90

(1939)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vittnesbörd av evangelister - ”Allt härintill har Herren hjälpt oss”. Av Helma Andersson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

kamrat grät, så snart vi blevo ensamma. Jag
tog saken lugnare, ty jag hade fyra års
erfarenhet på huru Herren hjälper ur svårigheterna.

Och inte heller nu kommo vi på skam. På tredje
dagen kom mannen in och sade: »Jag känner,

att vi måste ha möte här i kväll.» Hustrun,,
som lidit av det misstroende, vi mötts med,
började prisa Gud.

En affisch uppsattes på dörren till mejeriet,
dit många kommo för att hämta mjölk, och så
blev saken kungjord. Tvärtemot all förmodan
kom mycket folk till mötet, och Gud bekände
sig till oss genom en mäktig förnimmelse av
hans närvaro. Nu öppnades flera hem, och vi
fingo stanna där en hel vecka. Vår nyss
nämnde värd var den som kraftigast bistod oss,
genom att bekänna, huru Gud brutit ned hans
fördomar. Missionsföreningens ordförande hade
rest en lång väg för att få höra oss och prö{va,
om »andarna voro av Gud.» Hans hustru hade
haft ett särskilt möte med Gud och en
sömnlös natt, emedan, sade mannen, Gud ville, att
vi skulle kallas dit. »Så nu få ni komma till oss»,
slutade han.

Vi fingo skjuts dit och hade tvenne möten.
Det var nämligen ej brukligt att ha flera möten
å rad på denna plats. Men från båda platserna)
ljöd det: »kom åter!» Så var fältet öppnat, och
vi tackade Gud.

Men vårt mål var att få komma in i min
egentliga hemsocken. Min moster och min
gamla mormor bodde kvar där, och sedan jag satt
mig i skriftlig förbindelse med dem, gåvo de
Välvilligt sin tillåtelse till att det första mötet
skulle få hållas i deras hem. Och folk samlades,
mer än stugan kunde rymma. Vid mötets slut

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:37:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/forbfac/1924/0094.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free