Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Ett strövtåg bland gravar. Av Ester Monson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ett strövtåg bland gravar.
Jag sitter efter avslutade möten i den hemtrevliga
hyddan vid Umgwenya och väntar på att
kamraterna skola komma tillbaka från sin tur till
en utstation, där de firat invigningshögtid i dag.
Men vägen är lång och besvärlig, stormen ligger
dem emot, min väntan blir lång, och då ger sig
tanken ut på strövtåg. Genom fönstret ser jag —
fast blicken blir skum av tårar —■ den helgade
platsen, där vi för något år sedan myllade ner vår
älskliga kamrat. Ej mera höras hennes lätta steg
i rummet, ej längre klingar hennes friska skratt.
Den ensamme maken får snyfta ut sin smärta
och saknad vid den tysta graven.
Missionen kan ej bedrivas utan offer, och
offer kunna ej bringas utan smärta!
Graven vid Umgwenya är ej den enda, som
fått redas för kamrater här i Söderns land.
Mer än 20 år ha flytt, sedan den första öppnades
för att mottaga Jenny Häggberg. Hon hade
kommit ut med en stark själ i ett svagt bröst.
Under 7 arbetsfyllda år hade hon givit sig ut för
svarta och vita. Så var hennes dag all, men
hennes minne lever i välsignelse. Ännu dröja
de kvar, de intryck hon lämnat, fast ej så få av
hennes kärvar samlats med henne till paradis.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 02:37:23 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/forbfac/1924/0129.html
