Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förvandling. Av missionär J. Reinholdz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
32
F örbundsfacklan
skara med fjorton dopkandidater i spetsen ned
till floden, där de bliva döpta i Faderns, Sonens
och den Helige Andes namn. En liten skara i
förhållande till den stora mängden, men —
ljuset segrar i alla fall. Herren vare lov!
Ännu en liten tid har svunnit hän. Det är
juldagen 1934. Således ett halvt år sedan
midsommar. Vi äro på väg till "julottan". Men inte
behöva vi ljus av vare sig lykta eller lanterna.
Guds stora ljus, solen, lyser, värmer och
bränner. Svetten droppar, men en lycklig skara
tågar in under "kyrkans valv", denna gång ett
stort träd, som erbjuder rik och god skugga.
Det är en underlig "ottesång"! Det är sex kära
syskon, som vittna om sin kamp, då de fördes
över från mörker till ljus, och huru de i dag
vilja följa Jesus i dopets grav. Sång, bön och
vittnesbörd avlösa varandra, och så bryter
skaran upp och tågar mot floden.
En stund senare ljuder sången varm inifrån
den riktiga kyrkan. Man nödgas göra jämförelse
med förra julen. Då kunde knappast någon
sjunga med, med undantag av
kvällsskolpojkarna. Men nu stämma de in både unga och
gamla, med liv och lust. Julsångerna, som förut
inlärts i skolan, ljuda klart och kraftigt. Men
långt borta vid fönstret står en hednakvinna
och sjunger med i sången: "Min Frälsare,
Han älskar mig, Han älskar mig, Han älskar
även mig". — Efter en stunds lyssnande
kommer hon fram till bordet. Hon gör tecken, att
hon ville tala.
Missionären gör en paus.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
