Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ”Som giver oss seger”. Av Ester Monson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Skönt är det att få komma tillsammans med våra
mörkhyade vänner, när ingångsklockan ringt. Vår
lokal är väl i sig själv en smula ödslig, med cementgolv,
vitkalkade väggar och gardinlösa fönster, men nu blir
allt så levande och glatt, inte minst på kvinnosidan,
där glada ansikten lysa över färgrika klänningar och
småbarnen krypa omkring lite här och var. Detta är
ju egentligen ej tillåtet men sker dock allt som oftast,
då mödrarna av gammal vana förgäta vad den lille tar
sig till. Det fordras ett ganska skarpt skrik att väcka
deras uppmärksamhet.
Dylika små störningar till trots är det dock
underbart att med en skara frälsta afrikabarn samlas kring
ordet, det enda livgivande, och få förnimma, huru det
griper hjärtana. När vittnesbördsmötet kommer, få vi
särskilt mycket att tacka Gud för. Vi höra, hur
Herrens Ande fått leda och fostra den ene som den andre;
ja till och med syndabekännelserna giva anledning till
tacksägelse.
Predikan, bön och sång utfyller för övrigt hela
programmet. Inte ens barnfesten har något mera att
bjuda på, förrän den glada tedrickningen vidtager ute
på gården. Vi hava dock högtid, verklig sådan, och
själva höjdpunkten blir, när vi vanligen i tidig
morgonstund, innan midsommarsolen hunnit bliva alltför
brännande het, samlas nere vid flodkanten och en liten
vitklädd skara tågar ut i vattnet för att döpas i Faderns,
Sonens och den Helige Andes namn. Hava vi ej då
verkligen känt himmelen öppen över oss, och likaså
en liten stund senare, när församlingen möter de
ny-döpta vid Herrens eget bord! Gud vare tack för hans
underbara verk i människornas hjärtan!
Så hade vårt stormöte fortgått även förra julen,
och vi tackade Gud för Hans närvaro ibland oss.
Arbetsamt hade det varit de båda dagarna även emellan
mötena, och inte minst i dispensären, dit många träng-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
