Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den timmen i Getsemane. Från norskan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den timmen i Getsemane
89
gripande skildring av Jesu ångest och ve, där
Han i ensamhet kämpar ut sin kamp under
tyngden av mänsklighetens syndaskuld. Var det
möjligt, att också hon var medskyldig till detta
lidande? Hade hennes liv varit sådant, att domen
kunde drabba henne? Ja, i detta ögonblick kände
Eva, att detta verkligen var så. Aldrig förr hade
hon tänkt på att det var synd att icke tro på Gud
eller Honom, som Gud hade sänt, Jesus Kristus.
Nog för att hon trodde att en Gud fanns till och
att Han hade sänt sin son i världen. Hon trodde
också, att Jesus hade dött på korset för världens
synder. Men nu visste hon, att denna tro icke var
nog för hennes själs frälsning. Nu hörde hon på
nytt den manande rösten i sitt inre, den röst, som
en gång vid konfirmationen hade ljudit så klart
där inne, maningen att överlämna sig åt
Frälsaren, åt Honom, som gav sitt liv, sitt dyra blod för
hennes skull. Vad skulle hon göra?
Eva satt så försjunken i dessa tankar, att hon
inte hörde, att predikanten föreslog en sång. Hon
väcktes upp ur sina tankar, när församlingen
stämde upp:
"Den timmen i Getsemane
jag aldrig glömma kan,
då uti blodig ångst och ve
jag såg min Frälserman.
Jag glömmer ej, jag glömmer ej,
jag glömmer ej Ditt ve,
då jag Dig såg i ångst på knä
uti Getsemane.
Då jag bland örtagårdens träd
i anden såg mig om,
jag såg, hur djupt Du tyngdes ned
av världens skuld och dom."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
