- Project Runeberg -  Före Adam /
96

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

stenar. Jag är glad över, att han icke kunde få tag i
större kastvapen — till exempel stenar som vägde två
eller tre skålpund — ty vi befunno oss endast på tjugu
fots avstånd, ocli i så fall skulle han säkert ha dödat
oss.

Till och med som det nu var, voro vi i icke ringa
fara. Srrr! En liten kiselsten flög förbi oss nästan
lika fort som en kula. Hängöra och jag började
padd-la av alla krafter. Srrr pang! Hängöra uppgav ett
häftigt ångestskrik. Kiselstenen hade träffat honom
mellan axlarna. Så blev jag träffad och gallskrek.
Det enda som räddade oss var att Rödögas
ammunition tog slut. Han rusade åter upp på stranden, och
Hängöra ocli jag paddlade i väg det fortaste vi kunde.

Så småningom kommo vi utom skotthåll, men
Rödöga fortfor att hämta ny ammunition, och
kiselste-narna fortforo att vina omkring oss. Midt i träsket
gick ett litet strömdrag, och i vårt upprörda tillstånd
märkte vi icke, att det drog oss in åt floden. Vi
paddlade framåt, och Rödöga höll sig så nära han kunde
genom att följa efter utmed stranden. Så fann han
större stenar. Därmed ökades hans räckvidd. Han
slungade efter oss en sten som säkert vägde dryga fem
skålpund, och den träffade stocken nära intill mig.
Stöten var så stark att ett tjog splittror trängde in i
mitt ben som glödande nålar. Om stenen träffat mig,
hade det blivit min död.

Och nu fick strömmen makt med oss. Vi
paddlade med så ursinnig iver att Rödöga var den förste
som’märkte vår belägenhet, och den första varning
vi fingo var hans triumferande tjut. Där strömmen
skar genom träskvattnet fanns en hel serie små virvlar.

96

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:38:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/foreadam/0100.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free