Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
andra som äro lika goda åter äro i din ego. Jag hade
en gång denna pung fylld med penningar, nu eger jag
icke ett öre! Icke en droppa mera, Daniel, förr än
denna pung är lika så väl fylld som förr.»
Under det han sålunda gick och talade med sig
själf, var han kommen till sitt förra hem, samt stödde
sig nu mot staketet. Han stod en lång stund och
betraktade huset och trädgården, samt lät sin blick
stirra ut öfver marken, som en gång varit hans, och
fortsatte:
— En gång egde jag detta hus och denna jord.
Här blef jag född. Här dogo både far och mor. Jag
var deras hjärtas stolthet; men jag bragte deras gråa
hår med sorg i grafven. Här började jag min egen
hushållning, och allt, hvad ett hjärta kunde önska
sig, var mitt. Här bodde Maria och jag tillsamman
i kärlek och lycka, till dess Hoskins öppnade sitt
värdshus, och nu kallar han min egendom sin. I
detta hus äro mina barn födda, och dog min Jane.
O, huru bedröfvadt hon betraktade mig, då jag tog
hennes små kängor för att hos Hoskins sälja dem för
brännvin, medan hon låg sjuk, och huru hon bad
mig, att aldrig mera slå hennes moder ! Jag ser henne
nu, detta bleka, aftärda ansikte och den utmagrade
kroppen; men hon kommer aldrig mera tillbaka till
mig. Och, o, min hustru! Huru förfärligt har jag
icke misshandlat henne! Det var icke din Daniel,
Maria, som gjorde det; det var Hoskins brännvin. Det
var intet underligt, att de som älskade henne togo
henne ifrån mig och ej tilläto, att jag misshandlade
henne. De ville icke hafva mig i huset, de ville icke
låta mig bo hos henne. Icke en droppa mera, Daniel,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
