Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
själf var godtemplare, I.-O.-G-.-T.-isten, såsom de andra i laget
stundom skämtsamt kallade mig.
Vi både, som sagdt, kommit in på ämnet »en olycka
kommer sällan ensam,» och tre af oss både redan föredragit
belysande skildringar i ämnet.
»Nå, Jonte,» passade jag på, när den tredje slutat, »nu är
det din tur att ro fram med någonting. Jonte Strömmen bar
ordet.»
Jonte spratt till. Han både tydligen så gått upp i den
senast åbörda skildringen, att ban för en stund varit som
frånvarande, eller, rättare, att vi, att bans omgifning för tillfället
var, som om den ej funnits till för bonom. Nu såg ban upp,
och en lätt rodnad färgade bans kinder, då ban yttrade:
»Ja, mina vänner, jag bar verkligen också varit med på
något som kan illustrera det ämnet, som nu kommit på tal
bär, ocb ...
»Bravo!» ropade vi tre andra "i korus.
»Fortsätt!» tillade Gren på sitt korta, bestämda sätt.
»Det är nu sju år sedan,» började Jonte, »Jag hade vistats
nära ett år i staden N. såsom informator i järnhandlaren
Torbergs familj och skulle nu fara hem till julen. Snart randades
den efterlängtade dagen, det var den 23 december. Hela
familjen Torberg hade följt mig till järnvägsstationen på aftonen;
tåget skulle gå klockan sex. Vi hade infunnit oss i god tid,
ty sedan jag köpt biljett och fått mina saker instufvade i
resgodsvagn och kupé, hade jag ännu en tio minuter på mig.
Dessa tillbragtes under samspråk med familjen Torberg. Det
var icke utan saknad, jag skildes från dem, ty alla hade varit
så vänliga mot mig; särskildt hade jag fäst mig vid den ena
af mina disciplar, den fjortonåriga Hildegard, en begåfvad
flicka, med utpräglad fallenhet för matematik, speciellt
artimetik, där hon rent af förvånade mig med sin snabbhet att fatta
och sin färdighet att säkert tillämpa».
»Till saken!» afbröt nu Axel Gren honom tvärt och kallt.
Strömmen spratt åter till och fäste sin blick mildt
förebrående på vännen Gren, som så obarmhärtigt störde honom i
hans ljufvaste pedagogiska minnen.
»Jo, ja — som sagt, bäst jag stod där, gick en person
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
