- Project Runeberg -  Föreläsningsmagasinet - Tidskrift för nykterhetsupplysning /
47

(1900) Author: Conrad Thunström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

VÅGBRYTAREN. 47

högre lifvets herrhghet. Intet dödskval hade kommit
vid dem. Också strålade deras blickar af en oskymd
klarhet, och kransarna kring deras hufvuden glänste
såsom beströdda af juveler. Äter och åter rörde sig
vågor af harmoni i deras af ljus och kärlek uppfyllda
själar, och lofsånger uppstego, som prisade Herren
och hans herrliga, stora verk.

Men huru annorlunda jordens fallna släkte.
Befläckad var dess dräkt, och syndens sår och lidandets
bittra minnen hade ristat dess anlete med djupa ärr.
De ädlaste och högsta andarna af släktet buro på sina
anleten stämpeln af sorg. De tycktes lida för alla,
de tycktes djupare än alla inse, huru djupt de sjunkit,
de allena tycktes rätt förstå all vår ovärdighet.

De ringare andarnas skaror bäfvade. De som,
älskade mycket, sågo på sina kära, och darrade för
dem. De högsinta och starka, vårt släktes ädlingar
darrade ej; men ju mera stunden led, ju djupare lade
sig molnen på deras tankfulla pannor; ju starkare
målade sig i deras blickar känslan af den domarens
höghet, inför hvilken vi snart skulle ställas.

När de skuldfria släkternas blickar föllo på oss,
då gick det liksom skyar öfver deras sköna anleten,
och deras sånger tystnade, men blott för ett
ögonblick; man såg att de ej fattade vårt tillstånd. De
kunde ej begripa det onda, och ängslande tankar och
känslor kunde ej dröja i deras själar. De väntade
domaren och sjöngo.

Han syntes ej ännu. Ett täckelse af moln dolde
det allra heligaste. Men vi sågo de fyra och tjugo
äldsta sitta på sina stolar. Höghet och frid omstrålade
deras pannor, den frid som härrör af det evigas, det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:38:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/forelasn/0559.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free