Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
deputerade till kongressens bägge hus, när den ena staten lika fritt
som den andra förvaltar sina inre angelägenheter efter eget
godtfinnande. Utan konstitution äro vi ingenting, men med och
genom konstitutionen äro vi det, hvartill den gjort oss. Utan lydnad
kunna vi blott motse fortsatta missgerningar mot den personliga
rätten, oupphörliga fredsstöranden, nationel svaghet, finansiel
oreda, vårt välstånds fullkomliga ruin, allmänt sedeförderf och
slutligen därtill folkfrihetens undertryckande. För att bevara
vårt fosterland för en så förskräcklig olycka, skulle vi dock
sädse lägga handen vid verket till unionens lagenliga
uppbyggande. Vi må tvifla på visheten i en lag, men vi få icke
förändra den af det skäl, att den inskränker vår makt något mer,
än vi önska. Detta är icke blott en fråga för individen eller
för en klass eller ett parti, utan för oss alla en pligt, en hög
och helig pligt, till hvars uppfyllande vi edligt förbundit oss.
De, hvilka icke så gladt och beredvilligt understödja
konstitutionen som de, hvilka äro den med kärlek och tillförsigt
tillgifna, må dock åtminstone åt henne bevara statstjänarnes
pligttrogenhet. Godtyckliga mått och steg växla ofta, leda till
snedsprång, och despotismen har ingen hvilopunkt.
»Det är en vigtig fråga, huru långt presidentens pligt fordrar
att uppehålla och skydda unionen, så att han motsätter sig en
författningsvidrig akt af kongressen. Har en lag i
författningsenlig form kommit till stånd genom den högsta lagstiftande
makten och upptagits bland statens lagar, så kunde ett
motstånd från verkställande maktens sida på tiden för upphettade
partifejder leda til en häftig sammanstötning mellan båda
regeringsfaktorernas anhängare. Det vore borgerligt krig, och till
detta får man skrida blott då, när det är nödvändigt såsom
enda medlet mot ett farligt ondt. Ett samvetsgrant öfverhufvud
skall förlåta mången villfarelse och till och med ondskefull
fiendtlighet, innan det skrider till ett brytande af den allmänna
freden. Det skall icke vidtaga några våldsamma åtgärder, så länge
ännu fredliga medel kunna användas. Men fall kunna inträffa,
som tvinga verkställande makten att fasthålla vid sina rättigheter
utan hvarje afseende på följderna.»
Johnson framstälde altså eventuelt vapenmakt såsom en
möjlighet mot kogressens förfarande.
»Utfärdar kongressen en lag, som visserligen icke befinner
sig i handgriplig strid mot författningen, men vid utförandet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
