Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
-
Den primitiva epoken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
allt lif och oåtkomlig för strålarne från solen, omkring
hvilken hon tillryggalade sin väldiga bana.
Planetrymdens temperatur är ofantligt låg; man kan,
enligt Laplace, icke uppskatta den till mindre än 100 grader
under fryspunkten. De isande regioner, som det glödande
jordklotet i sitt enformiga lopp genomilade, måste nödvändigt
afkyla detsamma. Småningom, och först på ytan, stelnade
jorden genom denna afkylning till en fastare, men ännu mjuk,
beskaffenhet.
Vi få icke förgäta, att så länge som jorden ännu hade
flytande form, hon var genom hela sm massa underkastad det
tillstånd af ebb och flod, som orsakas af månens och solens
attraktion, och som numera endast kan ega rum med hafven,
d. v. s. med de enda delar af jordens yta, som nu äro flytande
och lättrörliga. Detta fenomen af ebb och flod, som då
verkade på alla hennes flytande och lättrörliga delar, påskyndade
i hög grad förberedelserna för jordmassans stelnande. Hon
antog sålunda efterhand det slags fasthet, som jernet i våra
hammarsmedjor eger, då man flyttar det ur härden till städet.
Vid fortgående afsvalning uppkommo sedermera fastare
klumpar, som i början summo isolerade på den halfsmälta
massans yta, men slutligen sammanvällde med hvarandra och
bildade sammanhängande bankar, på samma sätt som man i
vår tid ser polarhafvens isstycken, då de af vattnets rörelse
föras tillsamman, fästa sig och sammansmälta med hvarandra
samt slutligen alstra mer eller mindre rörliga isfält.
Derigenom att detta sista fenomen sträckte sig till klotets
hela yta, förorsakades dennas stelnande i sin helhet. En fast
skorpa, ehuru ännu af obetydlig tjocklek och högst
medelmåttig styrka, omslöt således jorden och betäckte öfverallt hennes
inre ännu flytande delar, hvilkas stelnande icke kunde inträffa
förrän vida sednare och ännu i våra dagar är långt ifrån att
vara fullbordadt.
Man beräknar tjockleken af den fasta jordskorpan i
hennes nuvarande skick till ungefär 4 1/2, svenska mil (158000 fot).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
