Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Miocen-perioden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
MIOCEN-PERIODEN.
Det är hos fastlandet, som vi skola finna denna periods
mest framstående karakterer. Låtom oss derföre, att börja
med, kasta en blick på dess vegetations utseende. Denna
utmärker sig nemligen genom sin blandning af växtformer, som
nu äro egna för det heta klimatet i equatorial-trakterna,
med sådana, som växa i Europas tempererade delar, således
Palmer, Bamburör, åtskilliga Laurineer, Combretaceer
(Terminalia), stora Ärtväxter, som äro egna för varma länder
(Phaseolites, Erythrina, Bauhinia, Mimosites, Acacia),
Apocyneer af slägten, som likna de i equatorial-länder nu växande,
en Rubiacé af ett fullkomligt tropiskt slägte (Steinhauera)
blandade med Lönnar, Valnötträd, Björkar, Almar, Ekar, Bokar,
allt slägten, som tillhöra nutidens tempererade eller kalla
trakter.
Utom nu uppräknade växter funnos vidare, under eocen-perioden,
mossor, svampar, Chara-arter, barrträd, fikonträd,
plataner och popplar.
»Under tertiär-epokens andra period, säger Lecoq i sin Geographie
botanique, blifva de i hafvet växande algerna samt monokotyledonerna
mindre allmänna än i den föregående perioden, ormbunkarne aftaga
ytterligare, barrträdens massor minskas och palmernas antal ökas. Några, som
redan vid den förra perioden omnämndes, tyckas ännu finnas qvar, och
ståtliga Flabellarier lifva landskapet i sällskap med de vackra
Phoenicites-arterna, hvilka nu visa sig för första gången. Af barrträd märkas nu
nya slägten, bland hvilka man kan urskilja Podocarpus, detta vår tids
sydländska slägte. Nästan alla trädfamiljer äro representerade:
Betulineæ, Cupuliferæe, Ulmaceæ, Moreæ, Plataneæ, Salicineæ, Laurineæ,
Combretaceæ, Calycantheæ, Leguminosæ, Anacardieæ, Xanthoxyleæ, Juglandeæ,
Rhamneæ, Acerineæ, Apocyneæ, Rubiaceæ utgöra denna tids skogar, der
för första gången så olikartade typer sammanträffa. Vattnens yta är
betäckt med Nymphæa Arethusæ och Myriophyllites capillifolhis;
Culmites anomalus och C. Goepperti växa i stor ymnighet vid stränderna, och
den stora Bambusinites sepultum beskuggar dem med sina långa, ledade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
