Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
-
Den quartära epoken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utveckling tillät icke längre så grofva misstag, som de ofvan
anförda; dylika ben igenkändes numera såsom tillhörande
elefanter. Men lärdomen skulle hafva sitt ord med i laget och
lyckades verkligen att åter göra en fullkomligt klar sak mörk.
Hon förklarade nemligen att de ben, som man påträffat i
Italien, Tyskland och Frankrike härrörde från de elefanter,
som Hannibal under fälttåget mot Romarne hade fört med
sin armé från Karthago. Särdeles var följande omständighet
af öfverväldigande bevisningskraft i de höglärdes ögon. Den
del af Frankrike, der man allraförst funnit elefantben, tillhör
Rhônes flodområde och omfattar följaktligen de ställen, dit
den Kartaginiensiska fältherren, samt sedermera äfven
Domitius Oenobarbus, förde sina arméer, hvilka åtföljdes af ett visst
antal stridselefanter.
Cuvier har gjort sig mödan att vederlägga denna åsigt,
som i vår tid skulle haft föga att betyda. Man kan i hans
verk läsa en lärd uppsats rörande det antal elefanter,
hvaröfver Hannibal kunde förfoga, då han inträngde i Gallien. [1]
Det bästa svaret på den besynnerliga förklaring, som
framställdes af de klassiskt lärde i början af vårt århundrade, är
emellertid det att hänvisa på de fossila elefantbenens
utomordentliga utbredning och ymnighet, icke allenast i Europa,
utan i hela verlden. Det gifves knappt en trakt på
jordklotet, der man icke funnit dylika qvarlefvor. I norra Europa,
i Skandinavien och Irland; i mellersta Europa, i Tyskland,
Polen och mellersta Ryssland; i södern, i Grekland, Spanien
och Italien; i Afrika, i Asien, i nya verlden, med ett ord
nästan allestädes har man funnit och finner fortfarande betar,
kindtänder och ben af Mammuth. Det märkvärdigaste härvid
är, att dessa qvarlefvor företrädesvis förekomma i stor mängd
i de nordliga delarne af Sibiriens isiga regioner, således
på ställen, som skulle vara alldeles obeboeliga för nutidens
elefant.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
